Löpningens blå band

Jag har nu gjort två försök på det som kallas för löpningens blå band. Eller i vissa fall till och med för friidrottens blå band. Det sägs att det är den perfekta kombinationen mellan uthållighet, snabbhet och taktik, kanske är det det som gör att 1500 meter är så prestigefyllt. Mitt första försök var förra året under lag-DM. Jag hade sovit 3 timmar efter att flyget blivit försenat på vägen hem från en solsemester på Mallorca och en halvtimme tidigare sprang jag 3000, så uppladdningen var inte optimal. Då landade jag på 4:17. Ingen direkt mersmak eftersom det var en fruktansvärd känsla sista varvet.

Igår anmälde jag mig lite spontant till Råslättspelen. Tanken är att springa DM på lördag i Habo på samma distans, så jag tänkte det kunde vara bra att öva på ett lopp innan för att få in farten lite. Det gick riktigt bra. Anton Rehn och Andreas Davidsson från Högby gjorde ett fint dragjobb första 2,5-3 varven, så jag behövde inte göra mycket jobb själv. Det gick oförskämt lätt och det kändes verkligen kontrollerat, så med 300 meter kvar gick jag upp och höjde farten. Fick en liten lucka  men det räckte inte för Hovslätts nya stjärnskott, som även vann Eksjö stadslopp, kom med en rasande fart sista 50 meterna och gick om rätt enkelt. 4:03:64 stannade tidtagningen på. Nu är det bara att sikta in sig på sub 4!

Två nya personbästan på 5 dagar.
Löpning är verkligen oslagbart när det flyter på så som det gör nu.

Foto; Alexandra Backlund

/ Aö