När man har lovat att göra något är det lika bra att göra det direkt, man ska ju ändå göra det och det är lika bra att bli av med det. Det var det där med japanen och Stockholm marathon. Ingen av dom som läser några av nätets bättre löparsidor har undgått att Yuki Kawauchi kommer till Stockholm i helgen. Han omnämns som marathon världens rock n roll stjärna.

Den svenske rekordhållaren Kjell Erik Ståhl som kommer till Jönköping i sommar för att vara starter vid Jönköping marathon, var erkänd som en riktig hårding som aldrig gav sig, sprang ständigt, på jordens alla hörn, maror under 2,20. Han kunde springa tio maror på ett år på åttiotalet, innan afrikanerna helt tagit över marathonvärlden.

Mitt bland alla afrikaner sticker en Japan ut i mängden. Hans profil är snarlik Kjell Erik, tävlar över hela året, springer ständigt bra och jobbar fortfarande heltid. Under dom fem senaste åren och Yuki sprungit 56 maror var av 13 är snabbare än Kjell Eriks svenska rekord. Hans rekord är 2,08,14 vilket är 2 minuter sämre än afrikaner som Dechasa och Kipyego som också kommer till Stockholm ihelgen. Men av att drömma av dom youtube klipp som finns så ger sig Yuki aldrig och verkar ha ett alldeles eget psycke. Det finns ett klipp när han kollapsar under ett fem mils lopp, faller till backen reser sig och faller igen, bärs bort på bår.

En likhet med Kjell Erik är att han inte har någon världstid på milen. Kjell Erik hade någonstans kring 29,45 och Yuki har gjort 29,02. Det är tider som slås av våra Svenska löpare som Musse och Ekvall men marathon verkar handla om uthållighet,styrka och ett tåligt psycke.

Många i världseliten tränar mer än Yuki men ingen verkar träna på samma sätt. Yuki springer bara en gång om dagen. Ofta långt, ibland så långt som tio mil, vilket tar sju timmar. Då måste han hålla full koncentration hela tiden,precis som under en mara, annars får smärtan honom att bryta direkt. En känsla som dyker upp varje gång under ett lopp. En annan specialare Yuki kör med är 45km i terräng i bra fart,två dagar i rad. Genom att bara träna en gång om dagen så har han god tid på sig för återhämtning. Träningsmodeller kommer de lärde att tvista om i alla tider,men den bästa lär fortsatt vara den som blir gjord.

Vad jag annars minns av Stockholm Marathon är året Anders Szalkai vann 2001. Jag hade tv på rummet då och låg inne och lyssnade till ljudet av klappret av fötter mot asfalten. Minns fortfarande Lennart Julins röst om jag sluter ögonen. Minns att Szalkai hade världens underligaste tatuering och att man sände ett reportage om löparen Peter Koskenkorva. Han hade heller ingen imponerande mil tid, 32,01. Han gjorde ju 1,06 på halvmaran och senare 2,20 på hela. Förflutet som svensk mästare på 1500(3,40).

Szalkai springer fortfarande Stockholm Marathon, 149a förra året på 2,53. Som snabbast var han 1996 på 2,15,53.

Det ska bli kul att se Stockholm Marathon till helgen, faktiskt. Med eller utan någon i Robbans ställe?!