Himlen mörknade och vinden prasslade i buskarna men sen hände inte mycket mer. Det där regnet som skulle förlösa oss, spola rent och få saker att gro igen, det väntar. Men nog kommer det alltid, tänk på det vid midsommar när det regnet tre veckor i sträck.

 

Funderar på att, om vädret tillåter, ägna mig lite mer åt trädgårdsarbete i veckan. Så i lite jordfläckar sen mullvardsvintern. Klippa häcken, trimma slänten. Ta en kaffe på en solsida. Bytt gräsklipparen, den förra höll på att göra mig tokig, den innan den var ännu värre. Den bortbytta var fin att se på, inte mycket mer, av samma vikt som en mindre stridsvagn, dock med remdrift fram men det hjälper bara dom stunder remmen inte hoppat. Nådastöten kom när det var som allra varmast och remmen hoppat, jag kämpade som jag inte kämpat på länge. Varje gång vi passerade en utjämnad mullvardshög så yrde det upp en mindre sandstorm och limmade min överkropp till ett sandpapper, uppsamlaren är full redan vi hälften trotts att tomten inte är större än ett tre stegshopp på längden och ett längdhopp på bredden. Jävlar! Va gott att känna det igen, vreden. Den kan göra underverk. Som sagt nya tag och ny klippare. En PRO!

Har börjat cykla utanför kvarteret nu. Stålhästen och ja har rundar sjön, sett ramsjön och seglat genom ölmstad. Växlingarna sitter inte hundra och jag blir trött i ryggen på slutet, men ändå, på väg mot någonting.

Att dra för stora växlar, ta ut segern i förskott och allt det där, stora favoriter faller tungt när dom faller. Det såg vi på Solvalla. Vilken vändning, vilken prestation.

Tänkte jag skulle skriva lite om en Japan ja läste om men vi tar det längre fram i veckan. Och han spanjoren ”sprang” upp på Mount Everest till slut ändå, det måste ja också skriva om, påmin mig om jag skulle glömma.

Vi hörs.

/Johan