Gästinlägg; Klassisk skidåkning.

Klassisk skidåkning, uträknad?

Längdskidåkningen lever, utvecklas o diskuteras. Mycket engagemang i olika läger för en fantastisk idrott. Det är sundhetstecken!

Nu har FIS kommit med nya regler inför kommande säsong för att bevara den klassiska stilen med diagonalåkning. Detta som ett resultat av den explosionsartade ökningen av ren stakåkning på klassiska lopp. Här har vi fått en tredje stil känns det som. En stil som också allt som oftast glider till en gråzon med tjuvskejtande när inte armarna räcker till. I branta saxbackar är det som mest bedrövligt att se stakarna, antingen halkar de runt på sina blanka skidor o inte sällan tjuvskejtandes när inte armar eller teknik räcker till. De fåtal som orkar staka korrekt.,, ja då liknar det mer bajsnödigt ställningstagande och långt ifrån vad vi som skidpublik lärt oss som vacker o effektiv skidåkning. Hade själv det tveksamma nöjet i årets Vasalopp att promenaddiagonala uppför hela första backen i Vasaloppet. Framför låg 500 st bajsnödiga stakåkare utan fästvalla. Har aldrig under mina 11 Vasalopp varit så pigg eller åkt så långsamt uppför första backen. Här har Vasaloppet lite o jobba med.

Åter till regelförändringen som innehåller maximering av stavlängd (max 83% av kroppslängd) samt krav på tuffare banor. Av reaktioner o döma så reagerar nu många starkt på denna utrustningskorrigering. Släpp utvecklingen fri låter det, för den går ändå inte att stoppa. Vad stavlängdsrestriktionen får för resultat i vinter är för tidigt o säga men helt klart försvinner ju de värsta avarterna av stakåkning med alltför långa stavar. Det absolut viktigaste signalen tycker jag är att nu måste tuffare banor till samt att man värnar om den klassiska stilen…med diagonalåkning.

Jag gillar långt ifrån allt som FIS kommer med , men de här signalerna är bra och nödvändiga om vi ska ha kvar den klassiska stilen, så som övervägande del av den skidintresserade publiken vill se den, dvs med både stakåkning och diagonalåkning.

Att gå in med reglemente och utrustningskorrigera en idrott är i sig inget konstigt. I stället naturligt och fullt nödvändigt ibland för att bevara idrottens attraktionskraft. Vem vill ha en idrott som väldigt få vill titta på? Hur skulle det se ut om utrustningsutvecklingen fick släppas helt fri? Då kanske vi snart har stavar med katapultfunktion där man kommer dubbelt så lång på varje stavtag. Bara fantasin som sätter gränser.

Andra idrotter

Några exempel på lyckade utrustningskorrigeringar i olika idrotter. Tennis, för tiotalet år sedan när servkanoner höll på att bomba sönder spelet med hästspark till serve. Det visade sig at det var inte många som ville se 60-70 servess/ match. Utan publik, inte så mycket till idrott. Vad gjorde man, jo gick in med långsammare bollar och även långsammare underlag i vissa fall. Numer så är ju tennisen underbar o kika på igen! Golf är en idrott där det hänt massor med utveckling av klubbornas utformning, funktion o material. Trampolinfunktion i drivers bla som gör att man slår betydligt längre. Här har man gått i o reglerat trampolineffekten i klubborna. Simning ett annat exempel, när heltäckande hajdräkter gjorde att världsrekord flög all världens väg så begränsade men dessa. Inom cyklingen så är det korrigerat hur en cykel får se ut o vad den får väga. Tror ingen vill se att samtliga i ett linjelopp skulle halvligga i klungan på varsin tempohoj, bara för o ta ett exempel.

Skidåkningen har blivit lättare

Det viktigaste för att bevara den klassiska åkningen med diagonal åkning som ingrediens är att banorna blir rejält tuffare med längre o brantare backar. Längdskidåkningen har relativt sett blivit lättare i takt med utrustningsutveckling och spårpreparering. Idag körs de flesta internationella tävlingar, ja även nationella, övervägande på konstsnö. Därtill är de preparerade med pistmaskin. Resultet blir oftast ett underlag hårt som asfalt, vilket gynnar stakåkande väldigt bra. Så de klassiska banorna behöver bli rejält tuffare av flera skäl alltså för att behålla sportens attraktionskraft. Jag har inte hört någon som sagt….Åh vad roligt det är att titta skidor nu när de bara stakar o halkar runt i saxbackar på blanka skidor.

Lyckas man inte att bevara den klassiska stilen med diagonalåkning, med hjälp av regelförändringar utrustningskorrigeringar samt då tuffare banor, så tror jag att klockan klämtar för att den kommer att dö ut helt. Då anser jag att det är lika bra att det blir skejt rakt över. Fördelen med enbart fri stil är att det blir billigare för alla barn o ungdomar som vill börja åka skidor, bara hälften så dyrt med en stil. Lägre tröskel in, i en sport som tenderar att bli alltför dyr. Nu med ytterligare ett par stakskidor i fodralet så går det ju åt helt fel håll.

Motionärerna då,,,som inte kan skejta?

Dilemmat blir dock med alla motionärer i långloppen. Då i stort sett alla långlopp i Sverige är i klassiskt stil, tack vare och på grund av Vasaloppet, så kan inte 90% av motionärerna skejta. Här blir det i så fall en rätt jobbig övergång för många. Men å andra sidan är det fri stil så kan ju den som vill fortsätta åka klassiskt? Vasaloppet, halva bredden fristilsprep o halva klassiskt?

Längdskidåkningen har varit med om massor av förändringar och utveckling senaste 30 åren, en del bra , en hel del mindre bra.

Men det finns oxå en stor risk om den klassiska åkstilen försvinner på tävlingsnivå. Då kan längdskidåkning bli som skidskytte, eller många av friidrottens grenar, en gladiatorsport, kul o titta på men få som utövar. Att familjen ska ut o skejta på söndagsutflykten känns liksom ganska långt bort.

Att inte bevara den klassiska stilen med diagonalåkningen, är ett första steg mot att ta bort den klassiska åkstilen helt. Jag tycker att det vore att sälja ut längdskidåkningens själ.

Skidälskare och diagonalromantiker,

// Tomas ”TP” Pettersson Hjelmkvist