Äntligen är hösten här med lera regn och blåst. ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” som den som vill sprida lite agg säger till den jobbat ute i regn och snålblåst en hel dag. Men hösten är inte så dålig när det kommer till löpning och speciellt terränglöpning. ”Trail” som de som vill låta lite fräcka kallar det. Terränglöpning i lera, duggregn eller morgonfrosten som sitter på lövens höstfärger har något vackert i sig.
Efter Lidingöloppet har jag egentligen inga fler mål för säsongen. Nu tänkte jag bara ägna mig åt ren och skär löparglädje. För mig är det terränglöpning.
Idag finns hela Holaveden på plats i Rudu för Äppelloppet och banan passerar huset där vi en kväll startade Holaveden. Historisk mark med andra ord. För att inte tala om att löparlegendens hus passeras utmed banan också. 1.10 på halvmaran en gång i tiden vittnar om äpplets vikt i en bra kosthållning.
Nästa helg väntar det snart legendariska ÖIS-loppet som jag trodde att jag skulle missa även i år pga ett dop. Men tävlingsledare Nilsson lovade att ställa upp med en dopcermoni vid dammen på ÖIS-gården så i år blir det start. Tyvärr flyttades då dopet till söndagen så dopcermonin uteblir men ÖIS-loppet är ändå en höjdpunkt bland höstens terränglopp.
Sista loppet blir nog Jätten Bule i Österbymo i början på November. Förra året drag jag och trummpojken dit och fick mersmak av den fina banan och historiska loppet.