Resan runt ön

Säsongen har rullat på. Först med ny personbästan då skidåkningen fick stå åt sidan med armen i bandage. Sedan ömmande hälar och rädsla om ännu en förlorad säsong. PB på Landsjön Runt. Fullständig tömning på Gbg-varvet som satt i länge efteråt. Bra träning under sommaren. Två lyckade maraton. Förberedelserna var gjorda helt enkelt. Men hälarna hade börjat ömma lite igen tillsammans med benhinnorna efter Vemdalens fjällmara. Men nu var jag där, på Lidingöloppets bästa parkeringsplats. 50 m från ingången till Lidingövallen. Jag rullade bort mot Palle och Arvid som slutfört sina lopp. Träffade en Gisebro. Såg en Ford köra ner för en slänt och bli hängande på underredet.

Vidare mot startled 1B. Jag hittade en kompis som släppte in mig längst fram. Lite småsnack sen bar det iväg. Att springa för snabbt i början på Lidingö är hur lätt som helst. Nu skulle jag inte gå i fällan. Med armarna fullklottrade med mellantider från RacePace för en sluttid på 1:57 hade jag faktan. Jag passerade första riktiga 21 sekunder före planen efter dryga 5 km. Oron över en för hård start kom men känslan var bra. Nere vid kyrkviken stod dom, Palle, Arvid och Peter N. Vrålande, hejande, langande. Där och då kände jag att det blir en bra dag.

Kilometrarna kom till mig och jag plockade placeringar utan att förta mig. Men alla som varit där vet att snart börjar det. När man vänt runt längst bort i öster är det slut på flacka sub4 kilometrar. Sågtanden börjar. Upp och ner, ner och upp. Här har jag många gånger mött min överman på Lidingö, men i år är det jag som passerar folk, öser på nerför. Kilometerskyltarna visar att snart är jag inne på sista milen. Passertiderna vid Grönsta hela en och en halv minut före min plan på 1:57. I backen finns supporterligan igen. Att bli påhejad av Palle och Peter N är något alla borde få uppleva under Lidingös sista mil. Det är en högst religiös upplevelse tillsammans med munnen full med dextrosol. Skidåkar-Marcus är tydligen ett intagbart byte. Snart ser jag den svarta gestalten från teamet med en den kända klädfirmans logga på ryggen längre fram i spåret. Snart är jag ikapp och det är en trött stakfantom som tar sig an Abborrabacken med ett par ömmande vader. På toppen av backen förstår jag att kommer klara sub2 målet…och detta med marginal. Nu är det bara att pressa ur det sista. Jag såg Bernt Mattsson vid Kyrkviken hejandes. Skulle detta bli hans sista dag som klubbrekordhållare på Lidingöloppet i IK Vista?

Med dryga 2 kilometer hör jag dom igen. Palle är vild! Arvid filmar och bakom mig kommer Dolla! Han passerar som en vind trots att jag ligger en bra bit under sub4/km. Jag försöker trycka på men nu tar det emot. Längtan efter den där sista kilometerskylten är stark och lättnaden när stigen viker ut på Grönsta är stor. In under portalen på 1:55:31. Ett prydligt pers på 7 minuter, ett nytt klubbrekord och en 57:e plats. Men framförallt, jag vann över Lidingöloppet. Inte som så många gånger förr när jag blivit fullständigt förnedrad av denna jobbiga banas sista mil.

I målfållan byter jag några ord med Pelle Lindgren som sprungit sub2 10 ggr!! Han påstår att banan var kortare förr. Ett scoop i sig. Efter några gifflar och ett gäng glas cola glider jag bort till öltältet där det bjuds på alkoholfri öl och vi gläds tillsammans åt många PBn och goda prestationer. Dolla har tuttskav, Hubbe skrubbsår, Palle håller låda och vi längtar till ÖIS-loppet. Där och då är det idrottsglädje i dess renaste form!