En bra dag nalkas. (Pre live LL 2016)

Peter Nilsson stekar ägg, massvis.
Krymplingen stretchar ländrygg.
Arvid Öhrn inser att han glömt köpa turkisk peppar, lånar morsans bil och sveper iväg, växlar tvåan till fyran.
Mest av allt för att lyssna Bon Iver på bilstereon.
Ett USB rätt in.
Stämningsmakaren Justin Vernon.
Trummor och slagverk på sitt elementära sätt.
Hur blåsinstrumenten verkligen kan fördjupa en ljudbild trotts att det ligger så tydligt ovanpå.
Sånt som får en att ta omväg.

Stockholm imorgon, man kan verkligen älska Stockholm.
Älgjakt och jag åker.
Alltid vara på väg.

Bon Iver är en anglisering från franskans ”Bon hiver” som betyder en bra vinter.
Jag tror verkligen på en bra vinter.
Allt börjar mer och mer bli inställsamt mot samarbete.
En skog inbäddad i snö, helt tyst.

Oskar plockar drickaflaskor, packar sin nya träningsväska, fingrar på vaderna, blickar ut över stadens lampor.
Ska det vara så svårt.
120 minuter är så oerhört tydligt.

Det blir en resa, han vet vad som ska göras.
Vi finns där främst för våran egen skull men också för honoms.
Han har aldrig tvekat att hjälpa en människa om han kunnat.
Han är både tävlingsmänniska och medmänniska.
En hyvens människa.

Vad vi kan ge är små doser energi när det som mest behövs.
När det inre skriker, maller frenetiskt, ber om att stanna, när varningsklockorna klämtar stör vi driften om hushållning med ivriga rop och vätskeersättning för att begäret att segra ska få blomma.
1.56,54.
Det är möjligt.

1,56,54 är Bernt Mattsson.
Den svepande vindens fadersgestalt.
De prasslande trädkronornas okrönte konung.
Ett år var han till och med förre legenden vid ett flertal tillfällen.

Löparlegenden erkänner att tiden är svår att slå.
Han själv har varit några sekunder ifrån.
Men han minns gärna Lidingö på åttiotalet.
Världens bästa längdlandslag stod på startlinjen.
Alla trackade Sven Åke Lundbäck, ” Med dina lungor så borde du kunna springa varvet som en skenande häst”.
”Men grabbar, jag har ju lagt av” sa Sven Åke och ställde sig sist i startledet.
Löparlegenden såg han aldrig, ödmjukt kan man säga att han säkert var före hela tiden.
Efter någon kilometer stod spurtkanonen, 3mils världsmästaren Oljan Eriksson och tog av sig nr lappen.
Ni vet han som trillade två gånger på samma stafett och Gunde var sedvanligt otrevlig och sa att engång må hända men två gånger är oförlåtligt, kallade bronsmedaljen för snusbrun, som om han trillat med flit.

Vid milen passerade Wassberg lika smidigt som en räv passerar ett dike.
Likt vinden passerade han sakta men säkert en stor del av startfälten senare.
Lätt, mjukt, knappt hörbart.
Till synes enkelt.
Som om det svåra med Lidingö inte skulle vara självmordsfärden sista milen utan tritessen under första.

Avfärd 05:30 ifrån Nilsson, vi lär kolla in robbans nya hus strax innan.
Plockar upp Daniel ”Dolla” Nilsson strax före ön.
En löpare runt 1.55 men med ryggproblem och småbarn så kanske dom kan hjälpa varandra genom tritessen första milen.
Sista milen är ändå alla var och en för sig.

Lidingöloppet live 2016 här på Holaveden.