Timmarna efter en skiva befann jag mig mitt ute i skogen på en grusväg. La mig på rygg i gräset intill vägen och somnade en kortis i den varma septembersolen. Inte lurig om ni tror det, var där på uppdrag att visa löparna i John Bauer-trail rätt på vägen tillbaka mot strutsabacken. Ett lopp som tappat över 100 deltagare från fjolåret, och det är väl bara ett av många lopp som fått smaka på löparboomens stagnerande.
Roligaste iakttagelsen från loppet. Förvånansvärt många löpare som sprang med vätskeryggsäck över de 22 kilometerna. Att släpa med sig ca 3-4 kilo vatten på ryggen är knappast till en fördel när man ska klättra närmare tusen höjdmeter. Givetvis ska man ha med sig vatten om man behöver det, men det fanns annars 6st vätskestationer strategiskt utplacerat utmed banan. För startavgiften blir du alltså erbjuden vatten, energidryck och cola ungefär var 4e kilometer, men vissa tyckte uppenbarligen inte att det räckte utan släpade med sig extra på ryggen.
Lustigt nog är det ofta dessa löpare som är extremt noga med vilka skor som man ska springa i. Inte sällan ser man marknadens tunnaste skor på fötterna, allt för att spara några gram och känna hur stenarna tränger igenom och slår mot trampdynorna. Tå-skor är ingen ovanlig syn. Märkligt tycker jag, men givetvis har man en fri vilja och jag vill inte hänga ut att någon gör rätt eller fel.
Samma beteende ser man även i andra sporter. Motionärer på svindyra cyklar som köper sadelstolpar och dyra komponenter för tusentals och åter tusentals kronor så att de kan cykla runt vättern på 12 timmar. Inget fel att lägga pengar på en ordentlig cykel, det har vi väl alla gjort vid något tillfälle. Men vill man verkligen pressa vikten på ekipaget kan man börja med den som sitter på. Där finns ofta 10 enkla kilon att kapa och framförallt är det billigare att sluta dricka läsk i en månad än att köpa ett nytt växelsystem.
Hur som helst, vill inte trampa nån på tårna huvudsaken är att man rör på sig oavsett hur mycket pengar det må kosta. Därför tycker jag det var bra att Kalle Zackari vann en kristall för bästa program, som handlade om just det – att få folk att röra på sig. http://www.svt.se/gympalararen/
Själv har jag varit halvt orörlig senaste veckan. Haft en stel rygg sedan fallet under Master of the Mountain och som ett brev på posten kom även känningar i halsen nu när vi byter årstid. Brukar ju blir så, lika bra att ta allt på en gång.
/Örn
En bild från 2013 då jag sprang John Bauer-trail (då; salomon trail).
2016-09-06 at 6:29 f m
Bättre att gå och skita rejält innan start. Då blir nästan skiten värd sin vikt i guld.
2016-09-06 at 6:43 f m
? Peter
2016-09-06 at 6:51 f m
Ett klassiskt Peter-citat! 🙂
2016-09-06 at 6:44 e m
Precis därför kör jag forfarande med min stålram som jag tävlade med förr☺️☺️:)