Sverige i OS-final i fotboll. I skrivande stund startar finalen. Tydligen så spelar dom defensivt vilket retar många. Lite som domdär halvtjocka orienterarna som springer långsamt men aldrig missar. De som ständigt kommer ikapp, inte på grund av sin snabbhet utan på grund av din egen hybris. Alltid lika jobbigt att erkänna för sig själv att det är orsaken. Men resultatlistan tar inte hänsyn till några ”om jag inte”.
Ordningen i vardagen är återställd. Stel morgonlöpning, lunchpass på berget och ett jobbigt pipande varje morgon 05:50.
Idag är det dags för Ultravasan. 90km löpning. Det känns hårt, två maror och lite till. I och för sig är stigarna kring Mora mjuka och skonsamma, men ändå. Jag kommer ihåg september 2004. Bjarnerundans dag i Mora. 33km stig, myr och obanat. Bjarne hade precis avlidit och vi började med en tyst minut. Sedan bar det iväg. Vi hade fått förmaningar om att inte trissa upp tempot av den legendariska tränaren på Mora folkhögskola, Mr Minatti. IFK Mora’s elitskidåkare var med. Det gick nog hitta några vasaloppssegrar i gruppen. Men när Hemus började närma sig med några kilometer kvar kunde vi inte hålla oss längre. Hormonstinna drog jag och Bexell upp tempot för att visa lite småländsk urkraft. Vi hängde av alla utom en person, gammal va han också så vi tyckte att han snart borde släppa. Tillbaka på parkeringen föll vi utpumpade ner på asfalten med skyhög puls efter några kilometers avslut i tävlingtempo till Minattis förskräckelse. Mannen som vägrade släppa va Jonas Buud. Förra året sprang han Ultravasan på 5:45. Ett snittempo på 3:50min/km i 90km!
2016-08-20 at 7:28 f m
Jag tyckte inte det såg så stelt ut på morgonen när jag kom tutande med bilen. Däremot lite förvånad! ?
2016-08-20 at 2:33 e m
Ja, sjukt förvånad! Trodde du cyklade varje morgon!
2016-08-20 at 10:49 f m
Va buud gammal redan 2004?
2016-08-22 at 9:34 f m
Hmm, kan inte skylla på åldern att man inte sprungit sedan varvet. Får bli comeback nästa år:)