Finns Gud?

Man ska inte provocera en skada.
Men konfrontera den.

Fyrtiominuter Crosstrainer, 3x8min Skierg halvhårt med två minuters vila.
Träffade på löparlegenden precis innan, i keps och huggarblus, stod och ryckte i handtaget ”Vad är detta, vad är detta ens?”
Han stod inte på utan vid sidan av, hans blick var frågande sa vidskepelse.

Blodomlopp.
Sprang första fem i diket tillsammans med en kollega.
När han vek av mot målet körde jag sista fem själv.
Tänkte 4,30 tempo och la sista fem på 21,03.
Det var nog startfältets gladaste målgång.
Kände inte av smärtan en endaste gång.

En skada som gör ont pö om pö, en skada som inte är en bruten arm som hänger rakt ner vid uppsträckt läge kan vara vidskepelse.
Alla skador utan gipspaket kan sitta i huvudet.
Vad är vidskepelse ens?
Vad är ens för ord, bör det användas, bör det stå där?

Vidskepelse är när schamanerna dansade för regn, det man efteråt kom att kalla regndans.
Dom dansade det regnade.
Dom dansade solen lyste.
De dansade ännu mera, solen lyste fortsatt, dom dansade så dammet yrde och tillslut regnade det.
Dom hade bara inte försökt tillräckligt.
Detta är bara en av dåtidens många tokigheter som vi idag kan hänföra till dåtidens sociokulturella omständigheter.
Varför regnade det ibland och ibland inte?
Så svårt att veta.

Till fysiken behövs en metafysik.
Metafysiken svarar på dom frågor inte siffrorna har svar på.
Metafysiken ändras i takt med fysikens landvinningar.
Världens filosofer står för utveckligen inom metafysiken medans fysikens utveckling leds av vetenskapshenen.
Filosofen skapar koncept för att vi ska kunna förstå världen bättre.
Filosofen dansar kring frågorna medans vetenskapshenen dansar kring testerna.

Även om man är bergfast i sin övertygelse att smärtan man känner är högst reell, inte en vidskepelse så går man till schamanen(läkaren) och undrar Varför? Och vad bör man göra?
Läkaren svarar efter sin bästa förmåga precis som killen som började dansa.
För vet man inte kan man lika väl börja dansa.
För aldrig någonsin i historien har vi fått lära oss att dansa,det var ett felbeslut.
Regnet kom ju när helst det ville och vad gör man under tiden, dansa ses ofta som ett trevligt alternativ.
Vi vet alla vad rörelse kan ge upphov till.
Barn och svartsjuka bland annat.

Vi måste tacka nyfikenheten för allt den gett oss.
Vetenskapen framför allt.
Det var så skönt att läkaren inte började dansa utan slog upp i en bok och pekade på bilderna.
Förklarade ligament skadan som ett resultat av en sorts överansträngning, att ligamentet ser ut som en vajer full av trådar var vid nu några brustit.
Att dom ständigt söker kontakt igen, att du kommer finna varandra, att jag inte ska lägga mig i.
Bara skapa gynsamma förutsättningar.
Träna men låta smärtan vara regulator.

En vandring i skärselden.
En dans på knivens egg.
En svepande rörelse med handen ett stampande till takten.
Blir man aldrig uppbjuden får man själv ta sig lov.
I Guds och den heliga andens namn.