Jag gick på semester med en något sarjad kropp. Mycket löpning och benen och knäna sa ifrån lite grann. Ett par veckor med ostrukturerad träning men en hel del mängd i USA känns som det gjorde gott. Imorgon är sista dagen på semestern och ordningen är återställd. Abstinensen av utebliven löpning börjar bli stor. Att få åta sig höstens lopp känns välbehövligt. En månad har gått sedan sista tävlingen. Behovet av att springa sig omotiverat trött växer sig allt starkare dag för dag. Kan jag härda ut till Vemdalens fjällmara eller blir det en efteranmälning till Blodomloppet? Att läsa om hur Robban sluggar runt Hallbymilen och Arvid taktikspringer hem 5000 m på friidrotts-KM som träning får mig ändå mer taggad.Men snart väntar en rad av terränglopp under hösten att sätta tänderna i!