Analys av här och nu

 

 

 

 

Jag är inte särskilt strukturerad till det yttre. Har bara allt i huvudet. Men för lite över ett år sedan började jag logga alla träningspass på Funbeat för att få lite bättre överblick. Och ja det funkar faktiskt. Det är intressant att se över tid på ens träning. Jag hade en period innan jag kontinuerligt började i mars 2015 då jag fyllde i, men när träningstimmarna blev färre och färre av olika anledningar fick jag mest ångest över att jag tränade för lite och slutade. Idag är jag inte i närheten av den mängden jag hade då, men ni vet. Livet kom emellan.

 

Konstigt nog kan jag sitta och se tillbaka och alltid hitta ett tillfälle då jag var i bättre form. Alltid. Även om det så skulle vara att jag är i mitt livs form så kan jag inte riktigt glädjas, för det förstår jag inte då. Livets form hoppas jag dock ska vänta ett tag till innan den infaller. Men när man är inne i det kommer man omöjligen inse det faktum att man är bäst någonsin. Sånt inser man bara i efterhand. 

 

När jag gjorde 34.51 på 10 kilometer i Eksjö 2014 var jag i mitt livs löpform i alla fall. I och med att det var ett rejält personbästa så såg jag till att dra ner mig själv för att inte sväva iväg genom att dagen efter gå på bröllop och suga i mig två röda Prince när försommarkvällen höll på att bli natt. Dagen efter kände jag mig inte som en sub 35-löpare ska gudarna veta. Frågan är då om man kan njuta i efterhand? Liksom glädjas åt sitt förflutna? Nä, inte jag. Jag blir avundsjuk på mig själv. Kan sitta ett tag och kolla i träningsdagboken och avundas mitt jags olika skepnader. 

 

Jag är inte särskilt duktig på att analysera. Se mönster och göra rätt. Jag tittar mest på mängden i timmar per månad. 20 timmar är ett bra riktvärde nu för tiden. Kommer jag upp i det är jag riktigt nöjd. Det har jag i och för sig analyserat mig fram till att det är bra och att det är det jag hinner. Nånstans där finns min strävan i träningen som oftast görs av ren självbevarelsedrift. Har tidigare varit inne på vikten av att vara i rörelse för egen del. Hur stillasittande eller inaktivitet gör mig tjurig, otillfredställd och allmänt halvgalen. Risken att jag skulle lura mig själv genom att skriva in träningsminuter när jag är ute och promenerar med barnvagnen eller hunden finns inte. Den disciplinen har jag. De timmar som registreras som träning är träning. Det vill säga att de avger svettningar och pulsökning och andra självklarheter. 

 

Hur ligger jag till just nu då? Jodå, juli bjöd på den sämsta månaden sedan min träningsdagboks tideräkning. Lite över åtta timmar. Förklaringen var lite envist halsont en vecka, som övergick i feber efter ännu en och sedan eskalerade i förkylning. Sådant får man räkna med. Däremot är det glädjande att augusti börjat bra och det är härifrån jag fortsätter nu. 8 veckor framåt från nu kommer jag viga nästintill allt fokus åt fotboll. Sen är den säsongen över och jag får återigen ta en funderare på vart jag är på väg. Vasaloppet är om sju månader och Stockholm Maraton om tio. Om två månader är jag husägare och om tre tvåbarnsförälder. Det är livet som styr träningen men träningen är en stor del av livet.