Månad: juni 2016 (sida 4 av 6)

Till slut, en början.

 
Släppa taget och följa med vinden.
Agera helt orationellt.
Följa en barnslig längtan.
Inte vara vuxen bara vara människa.
Vad tror man sig veta egentligen?
Vad är en känsla om inte en bit av förljugenhet.
 
Det var nära det inte blev någonting alls.
Bokade flygbiljetter online med allt vad det innebär.
Helt plötsligt är dom där billigaste biljetterna inte alls så billiga för att sedan följas av det andra försöket som helt plötsligt hoppar upp 370spänn utan förvarning och man kan inte annat än bara skrika ut sin ilska och försöka försöka klicka klicka skrika och nu jävlar nära men så har han polaren ändrat namn i vuxenålder och plötsligt vet man inte vad han heter, han som varit vännen sen man lärde sig knyta skorna.
Sedan är man i det där igen avbokningsskydd,reseförsäkring, nöjdkund garanti, sms avisering, lottodragning av extra biljetter nej nej nej. Fy fan för en öppen marknad. 
Vadå 637spänn för extra bagage, jag har inte kryssat i någon ruta om extra bagage.
Vi är två män på drift i livet, hallå kalsonger och tandborste!
Tandkrämen slänger dom ju ändå vid metalldetektorn varje år.
 
Det blev biljetter till sist men klockan var ju inte på min sida denna kvällen heller.
John Bauer trail banan skulle provas.
Arvid var laddad, jag behövde testa.
I ett virtuellt läge hade jag förkastat allt vad alternativ träning innebar.
Har kunnat springa smärtfritt lungt i skogen dom senaste två veckorna så nu var det dags att låta kroppen få ett stresstest.
 
Inga löpare kvar när jag anländer sent om sidor försent.
Åker runt på baksidan för att se om jag kan genskjuta iallafall den långsamaste gruppen.
Ingen lycka, drar iväg för att parkera bilen uppe på toppen vid stibbarp.
Löper ner för ravinen men bilnycklarna skramlar så jag redan efter löpt tvåhundra meter vänder om och springer upp igen och gömmer nycklarna i skogen.
Löper ner igen och bestämmer mig för att springa milen.
Men där kom hela glada gänget med Arvid i spetsen och ingen annan var gladare än ja.
Vände om och sprang upp för ravinen igen.
 
Vid milen kände man att det var ett tag sedan sist.
Vid fjorton var jag så trött att jag ramlade.
Men jag var med mitt ibland dom andra.
Vid sjutton när vi når en grusväg sticker Arvid ifrån lätt som en sommarfjäril.
Jag tar rygg och hänger med där i lättheten, flytet, rythmen.
I det rörelsemönstret uppstår känslan av välsignelse.
Stig igen och jag tar över taktpinnen sista kilometern.
Det är inte många gånger i livet jag känt såhär.
Den känslan, driva på, njuta av stigen.
Det var ingen gudomlig fart eller form men det var helt smärtfritt.
Det är vad bönerna handlat om..
 
 
 

Tuffa tider

Det råder tuffa tider. Mycket man ska hinna med, mycket man vill göra. Man ska träna, arbeta, blogga, äta, sova, pussas, städa, träna lite till. Och då har jag inte ens några barn att ta hand om. Lägg därtill ett Europamästerskap som precis dragit igång och fyller varje eftermiddag. Hujedamig, hur ska man få ihop dagarna. Man kanske skulle bli pensionär. 

Det värsta av allt är den där chipspåsen som åker fram så fort det är fotboll på TVn. Det är rimligt när man ser en match då och då, men nu är det ju tre matcher om dan. Kan sluta riktigt illa det här. Jag som precis klarat av en USA-trip utan att gå upp ett gram. Mitt i dessa tuffa tider har Oskar dessutom dragit igång ett tufft träningsschema inför sin skogsmaradebut. I lördags blev det som tidigare nämt 37km och vem vet vad som väntar på oss nu till helgen. Den som överlever för se. Ikväll provspringer vi gemensamt banan inför årets John Bauer trail run, start 18:30 på berget. Ses där! 

Längst leden

Lördag morgon. Världsmästarn ansluter till halva Holaveden och vi får skjuts norr ut. Diskusionerna börjar. Hur långt ska vi springa, var är det finast, hur långt vågar vi springa. Arvid bäsar lite med att han varit i staterna och inte tränat så mycket men smyger in en brasklapp om att vikten faktiskt är densamma som innan trots idogt intagande av burgare. Peter säger att han inte heller har tränat så mycket sista veckorna. Men var gör det när han har tränat på elitnivå i 20 år??
Reaby får bli startpunkten kom vi fram till. Hela leden sparar vi till senare.
En något kall vind från norr samtidigt som solen gassa gör att det är som upplagt för tuttskav men också perfekt väder att springa i. Vi springer längst med nyslagna klövervallar, midsommarblomster och en överväldigande grönska. De första kilometrarna rullar in lätt och diskusionsämnena är många. Vi passerar Bunn som nu visar sig från sin bästa sida denna tiden på året. Vidare in på ÖIS-loppetbanan, taggade att anmäla oss direkt om Peter N stått där i backen med ett anmälningsformulär redo. Vidare in i den kuperade terrängen som mellan Skärstad och Bunn. Tiden börjar ticka på och frågan kommer, hur långt är det kvar egentligen? Jag tror vi är drygt halvvägs.
Arvid har aldrig sprungit längre än 30 km visar det sig. Lidingöloppet är hans toppnotering. Nervösiteten för vad som ska hända vid 30+ km är påtaglig. Väl inne i skogarna ovanför Kaxholmen börjar benen bli lite trötta. Arvid hade tagit fasta på dextrosoltantens kunskap från göteborgsvarvet och packat lite. Det gjorde gott. Tack o lov är det nerför de sista kilometrarna till Gisebo. 37 km och en stund över tre timmar blev det. En oerhört bra start på en lördag!

 

På det mest naturliga sätt.

 
Nationaldagen 6/6 2016
 
På granntomten vajar den svenska fanan i vinden.
Etetiskt tilltalande mot det gröna till det blåa.
Som man har älskat det här landet och den frihet den gett.
Men själen som vajar i vinden där har myterat och växt sig mycket större.
Världen håller på att sluta sig som en enhet.
Nationsgränser och natinalstater är på utdöende.
Världen kommer bli ett.
 
Vi befinner oss mitt i en civilisationshistorisk revolution.
Den fjärde stora.
Om ni tänker på hjulet och elektriciteten så är dom pyttesmå i jämförelsen.
Den första stora revultionen var språket.
Den andra skriften.
Den tredje var tryckpressen år 1450.
Den fjärde står vi mitt i, upplever i detta nu, internetrevolutionen.
Informationsåldern har stigit innanför samtliga dörrar
 
Vad mänskligheten kommer att göra med internet är att utveckla en direkt kommunikation som är gränslös, det bidrar till ökad integration och samarbeten som tidigare inte varit möjliga.
Människan kommer utveckla en andra sortens natur som möjliggör verktyget att se med andra ögon på främlingar, se nyttan istället för hotet om utrymme,resurser, överlevnad och reproduktion.
Den möjligheten har våra förfäder aldrig haft.
 
Är det något man kan se i människans utveckling så är det att vi hela tiden blir mer och mer onaturliga.
I en skrift av Platon kan vi läsa om en diskussion mellan honom och Sokrates.
Sokrates menar på att skriften ersätter äkta vishet med skenvishet.
Att människan genom skriften får möjlighet att lokalisera minnet utanför sig själv, att det är onaturligt då det naturliga låg i den egna minnesfunktionen.
Att det skulle vara onaturligt att föra vidare information.
Att föra vidare information är vad som fört fram människans utvecklingsspiral fortare och till att ha blivit ännu större.
Det är vad dom stora revolutionerna handlat om.
 
Sakrates lämnade aldrig några skrifter efter sig men det gjorde Platon.
Så tack vare Platon är Sokrates kvar i historien.
Men dödade internet nationalstaten Sverige?
 
 
 
 

Det senaste

Har två riktiga bomber att släppa idag:

1. 
Mest är det för att sätta press på Arvid men också för att det känns som en trevlig utmaning att se fram emot. Den stora frågan är var vi styr upp den obligatoriska Afterrunen.

2. Jag och min käresta ska utöka familjen ytterligare. I slutet av oktober är det tänkt att Mollys syskon ska landa. Och det känns fantastiskt.
Tvåbarnsfar och maratonlöpare avklarat vid 28 års ålder om allt vill sig väl. Det ni! Ha nu en trevlig helg, var ni än är och blir.
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑