Tänk att jag hade glömt vilket helvete det kan vara att mala 30 mil runt sjön. 2012 gjorde jag det för andra och sista gången. Och djupa spår sitter än i mitt mentala.
Inför hade jag riktigt dåligt med mil. Endast 12. Jag förlitade mig på min grundkondition. Hade inte tiden, spelade fotboll och tog Vätternrundan med en klackspark. Det handlade enbart om att genomföra. Bara få det gjort. Jag var anmäld. Det skulle bli ”en kul grej.” Wreland, Svensson och jag delade på en Staropramen vid 20-tiden. Det är ju ändå fredag. De talade om lite regn men jag hade ju en Craftjacka. ”Det är bara njuta om det kommer lite regn” tänkte jag.
Vi gav oss av. Ett härligt gäng med lokala förmågor. Fredrik Fritsell, Sune, Johan Sjöberg, Wreland och Svensson förstås. Ladestam m fl. I höjd med Vadstena nickade Mellberg in 2-1 till Sverige mot England. Sen dog telefonen. När vi nådde Hästholmen fick vi veta att England vänt och att Sverige åkt ur EM. Det malde på förbi Ölmstad. Fritsell, Sune och jag blev snart en trio. Ladestam hängde på men fick släppa i Fagerhult. Då hade vi åkt längre än jag åkt sammanlagt inför. Men det kändes ändå bra. Det värsta är ju tröttheten. Man vill bara gå och lägga sig. Och kanske är det därför jag aldrig fastnat för cyklingen. Det är ju ett jävla malande länge länge länge det handlar om. Egentligen händer det ingenting. Då och då sitter några lätt förfriskade sällskap utmed 195an och skrålar framför en brasa. Det är då man vill slå sig ner bredvid och delta i skrålet.
När vi nådde Hjo tog vi ett lasagnestopp. Sune stressade på. ”Vi måste åka.” I militärtältet kunde vi höra hur dropparna började sila ner från himmelriket. Vaselin på. Sen ut och köra. Nu strilade det inte. Det öste. Tog exakt 30 sekunder, sen insåg jag att det här skulle bli en av de värre nätterna nånsin. Minuter senare var jag nerkyld. Händerna domnade, fötterna domnade. Allt bara försvann. Sune ökade tempot. Jag och Fritsell fick släppa. Vi sa inte ett ord. Upp till Karlsborg börjar det närma sig 20 milssträcket. Förfrysningen var total. Min kropp skrek efter värme. En varm säng. Styret skakade och ansiktet började domna. Men benen rörde på sig av nån konstig anledning. Vi stannade för en kopp kaffe i Karlsborg. Fritsell skakade ut 3/4 av koppen ner på backen. Själv kunde jag inte greppa den med en hand. Detta var frivilligt. Det säger allt om hur privilegierade vi är. Man kan uppenbarligen köpa lidande också. Man kan köpa allt.
Jag tänkte inte säga det. Men om Fritsell hade yttrat ett ord om att bryta så hade jag utan tvekan gjort det. Jag försökte tänka på alla i världen som har det sämre. Jag minns specifikt att jag tänkte på alla som är barn och växer upp i krigets Syrien. Men det hjälpte inte. Och vilken befängd tanke sen. Men det går inte att hjälpas i såna här lägen.
Vid Hammarsundet satt cyklister helt apatiska helt blåa och väntade på bussen som skulle ta dem tillbaka till värmen. Där är det fyra mil kvar. Av 30. Kan man verkligen bryta när det är fyra ynka mil kvar av 30? Tveklöst 2012. Regnet höll i sig och att frysa likt detta unnar jag inte min värsta fiende. Det är svårt att ens tänka tillbaka på det utan att drabbas av panikångest.
Men vi tog oss i mål. Jag cyklade hela vägen till bilen som stod en kilometer från mål. Slet av mig alla kläderna och stod för en sekund helt naken i centrala Motala innan jag hävde mig in i bilen, svepte om mig en handduk och drog på full värme. Några minuter senare var jag i drömmarnas land. Vet inte vad jag drömde om. Kanske var det hallucinationer. När jag vaknade upp en halvtimme senare kändes allt som ett surrealistiskt före detta liv. Inget liknade detta.
Det finns ett liv före och ett liv efter Vätternrundan 2012. Tänk på det. Ditt liv kan förändras på 30 mil med en Crescent.
2016-06-18 at 8:31 f m
Är livet bättre före eller efter då?
2016-06-18 at 8:36 f m
Efter. En erfarenhet bättre.
2016-06-18 at 11:26 f m
Håller med precis. 2012 års Vätternrundan är och förhoppningsvis blir den värsta idrottsliga upplevelsen man ska behöva vara med om, som man dessutom betalat för. Men tror man fick lite tjockare pannben efter.