Längst leden

Lördag morgon. Världsmästarn ansluter till halva Holaveden och vi får skjuts norr ut. Diskusionerna börjar. Hur långt ska vi springa, var är det finast, hur långt vågar vi springa. Arvid bäsar lite med att han varit i staterna och inte tränat så mycket men smyger in en brasklapp om att vikten faktiskt är densamma som innan trots idogt intagande av burgare. Peter säger att han inte heller har tränat så mycket sista veckorna. Men var gör det när han har tränat på elitnivå i 20 år??

Reaby får bli startpunkten kom vi fram till. Hela leden sparar vi till senare.

En något kall vind från norr samtidigt som solen gassa gör att det är som upplagt för tuttskav men också perfekt väder att springa i. Vi springer längst med nyslagna klövervallar, midsommarblomster och en överväldigande grönska. De första kilometrarna rullar in lätt och diskusionsämnena är många. Vi passerar Bunn som nu visar sig från sin bästa sida denna tiden på året. Vidare in på ÖIS-loppetbanan, taggade att anmäla oss direkt om Peter N stått där i backen med ett anmälningsformulär redo. Vidare in i den kuperade terrängen som mellan Skärstad och Bunn. Tiden börjar ticka på och frågan kommer, hur långt är det kvar egentligen? Jag tror vi är drygt halvvägs.

Arvid har aldrig sprungit längre än 30 km visar det sig. Lidingöloppet är hans toppnotering. Nervösiteten för vad som ska hända vid 30+ km är påtaglig. Väl inne i skogarna ovanför Kaxholmen börjar benen bli lite trötta. Arvid hade tagit fasta på dextrosoltantens kunskap från göteborgsvarvet och packat lite. Det gjorde gott. Tack o lov är det nerför de sista kilometrarna till Gisebo. 37 km och en stund över tre timmar blev det. En oerhört bra start på en lördag!