Örnen har landat. I Stockholm denna gången. Kollade på Eddie the eagle på vägen hem till sweden. Riktigt bra story, se den om ni vill eller läs när jag spoilar handlingen i kommande rader. Eddie Edwards stora barndomsdröm är att en dag få tävla i olympiska spelen. Drömmen krossas både en och två gången och går inte lås förräns han hittar den snabbaste vägen att ta sig dit – genom backhoppning.
Storyn påminner lite om det Kenneth Andersson avslöjade i mästarnas mästare. Att han efter fotbollskarriären var så sugen på att få delta i ett OS att han införskaffade sig ett vapen för att börja träna pistolskytte. Jag tror till och med att han blev coachad under en kort period om jag inte missminner mig. OS är stort och vägen dit är lång. För många atleter ett helt livsverk. Jag tänker på Micke Ekvall, tänk att missa ett OS med 7 sekunder. På 100 meter är det ganska mycket, men på 42195 meter är det typ ingenting.
Nu ska jag se Håkan på Ullevi. Jag tycker Håkan var bättre förr men hoppas att motsatsen bevisad. Haj!
Jag har ätit en hamburgare varje dag i USA. Mer om det i kommande inlägg. Eller kanske inte, det finns egentligen inte så mycket mer att säga om det.
2016-06-05 at 8:31 f m
Efterlyser ett romantiskt inlägg efter den där frågan….?
2016-06-05 at 9:54 f m
Klart vi vill höra om burgarna!!!
2016-06-05 at 6:48 e m
Hamburgarnas förlovade land??