På lördag går startskottet för världens största halvmarathon. Alltså 5 dagar till att fila ner tånaglarna, tejpa bröstvårtorna, dricka energismoothies och framför allt hålla sig frisk. Tänk vad häftigt att lilla sverige står som värdnation för några av världens största arrangemang. Då tänker jag främst på Göteborgsvarvet, Lidingöloppet, Vasaloppet, Vätterrundan som alla anses vara världens största i sin egen kategori. Det är mäktigt! 

 

Göteborgsvarvet hade förra året 64 325st anmälda, varav 17 312st inte kom till start. Där har ni de verkliga sponsorerna, de som betalar men inte springer. I göteborgsvarvets fall blir det en summa på 8,6miljoner kronor från löpare som inte kommer till start. En bra sponsor helt enkelt. 

 

Svårt att hålla i ett uppsnack med närmare 65 tusen startande, men om vi bantar ner det till de lokala löpare som jag känner till så kommer här en genomgång av de jag tror kommer springa snabbast på varvet.

 

• Johannes Eklöf 
  – Skidåkaren som blev 178 på årets vasalopp. Vann nyligen friskishalvan i överlägsen stil på 1:17:49. Om han kommer till start på varvet eller ej vet jag inte, men han kan nog göra ner mot 1:15 om han har en bra dag på göteborgs gator. 
• Oscar Claesson
  – Löptalang, konditionsfenomen, brädspelsexpert. Behöver väl knappast någon närmare beskrivning, han låter resultaten tala. Sprang nyligen Värnamo kvartsmaraton (10 549m) på 33:25 = 3:10min/km. Jag tror Oscar blir blir årets utropstecken på Göteborgsvarvet i år. Min gissning är att han går under 70 minuter. 
• Oskar Lund
  – Efter en tråkig skidsäsong där Oskar stakade av högerarmen har det gått något bättre i löparskorna i år.  Ett överraskande PB på landsjön runt talar för att det kommer gå fort på varvet där Oskar i år gör debut både på halvmara och Göteborgsvarvet. En tid ner mot 1:14 – 1:15 är inte orimligt. 
• Tony Hatefnejad
  – Jönköpings mest skadedrabbade långdistanslöpare, ständigt skadad aldrig i form. En kurs hos någon av JKPGs löpargrupper kanske skulle göra gott för lära sig lite löpteknik och på så sätt hålla sig skadefri. Gjorde 1:15:15 på kungsholmen runt helgen som gick och säger själv på bloggen att han är missnöjd. Potentialen finns där, en fullträff på varvet skulle kunna ge en tid ner mot 1:13. (1:16:02 förra året)
• Arvid Öhrn
  – Bättre än någonsin. Siktar på 1:15 men är ödmjuk inför uppgiften. Bästa resultat i år; 32:59 på växjöloppet.
• Niklas Agnesund 
  – Småbarnsföräldern som siktar på nytt PB på halvmaraton under 2016. Nuvarande perset ligger på 1:16 så om han springer varvet är han definitivt med i tåget som går mot 1:15.
• Karin spjuth – Har mycket att leva upp till från förra året då hon blev 4e bästa svenskan i sin debut på Göteborgsvarvet. Klockan stannade då på 1:22:33, en fantastisk prestation. Placeringen blir nog svår att toppa då det är SM i år, men kan vi hoppas på ett nytt PB?
• Madeleine Larsson – Varit ett litet frågetecken sedan senaste ungen anlände, men gav verkligen ett formbesked när hon vann vårruset på 16:32. Springer hon varvet? 
• Jenny Johannesson – Utmanade Madeleine Larsson på träningstävlingarna tidigt i våras och på vårruset var hon strax över minuter efter. Springer hon varvet kan det bli ett sub 1:20 lopp men det är oklart om hon kommer till start. 
• Markus Jönsson –Kanske inte så lokal löpare men han har sprungit både landsjön runt och friskishalvan så han fick vara med på listan. Har fina PB med bl.a 1:12 på HM och 1:15 på varvet. Var sekunderna före Oskar Lund på Landsjön runt. Även Markus har en biljett till 1:15-tåget, kanske är det till och med han som är lokförare? 
  
• Markus Johansson – Gjorde imponerande 1:12 förra året på Varvet och blev 25a. Är han möjligtvis den snabbaste ski classics löparen? Har skidsäsongen varit lite för lång eller har han fått in några ordentliga löppass är frågan. Gjorde 33:30 på UT-milen tidigare i våras. Spännande start!       

 

 

Uppdaterad 10:57.

Det blev en 85:e plats och vi är nöjda!

Idag springer jag Tiomila. Sistasträckan. 17 km i VM-spåren på Lugnet i Falun. Laget är en diger samling av skidåkare som tillsammans skulle kunna rada upp segrerkransar från många lopp runt om i Sverige. Men idag är vi underdogs, orienteringsmomentet är evigt gäckande för löpstarka idrottare när det kommer till orientering. Det är en mental svårighet i att tävla taktiskt, spring inte fortare än du kan orientera. Lätt att säga, svårt att genomföra. Nästa helg är det Göteborgsvarvet och då gäller det att hålla sig till planen, inte förivra sig. Spring med skallen. Jag lyckades på Landsjön Runt, jag kan göra det igen. 2016 ska gå till historien som året då förståndet segrade och PB’na förnyades. Mota skadorna i dörren och inte låta säkerhetsnålarna för nummerlapparna kortsluta det taktisk tänkandet.

 

Laguppställningen för tiomilalaget:

Ski Team Forest
1. Jonas Eriksson
2. Gustav Eriksson
3. Rikard Tynell
4. Lars Suther
5. Johan Kask
6. Mats Carlberg
7. Jonatan Persson
8. Linus Larsson
9. Joakim Engström
10. Oskar Lund

 

Lukten av fukt, blommor och gräs. Det varma och det kalla. Ljuset svårdefinerat. Där det svarta möter gult genom rött. En asfaltsväg genom Europa. En promenad. En nynnande melodi. Fyllan som långsamt gungar sig tillbaka och lämnar efter sig ett tomrum innanför ögonvitan. Gårdarna har släckt sina ljus för längesedan. Det är bara jag och luften här. Och hon. Hon som välte omkull allt. Vi andas och promenarar. I ultrarapid. Den känslan. 

 

Den kommer tillbaka och gör mig full av längtan. Längtan efter att få återuppleva de där nätterna efter lokalbesök och berusning. Parfymer, kroppar, värme. Tidsrummet mellan natt och tidig morgon. Det tillhör det förflutna nu. Men det kryper sig på då och då.

 

Har börjat inse att åren går. Det går fort. Var är man när man är 19, 23, 25, 27, 28, 32, 43, 47, 51, 60, 62, 74, 79, 82, 84, 91? Än har jag inte reflekterat, men jag insåg igår att jag var den ende från 80-talet i omklädningsrummet. Noterade även att jag är den ende som stoppar matchtröjan innanför shortsen. Men jag har också blivit uppfostrad att vara ordentlig. Häromdagen var jag den unga och hungriga med rebelliska förtecken. Men tider förändras och det är väl tur. Hungern. Den får aldrig försvinna. Man måste alltid vara på väg. Alltid på väg. Man vaknar inte varje dag som ny, men varje dag är ny och kommer aldrig igen. 

 

Ser på mitt flickebarn. Hon är snart två år. Hon kommer också vandra längs sommarvägarna på natten och förundras över ljuset i horisonten. Det är långt kvar. Men just där och då kommer jag avundas henne. 

 

Jag försöker istället bry mig om det jag kan påverka. Som att hålla mig i form. Bibehålla steget och flåset. Låta pumpen gå på högvarv när jag får chansen. I sann Holavedenanda ska jag börja jobba mer med bålen. Centrum. Ge mina raka och sneda magmuskler utveckling och sen metodiskt bygga vidare. Nästa år, då jävlar. Då ska denna sluggerkropp vara byggd för världens största halvmaraton igen.