En månad i princip utan snabba pass löpning pga begynnande hälsporre. Ändå springer jag en halvminut snabbare runt Landsjön utan att för ta mig. Hur kommer det sig? Jag har funderat lite och kommit fram till att jag ska lägga om träningen en hel del. Testa något nytt, bygga från grunden. Inte balansera på en knivsegg med intervallpass efter intervallpass på asfalt hela tiden i strävan efter snabbare kilometertider. Spara på det torra krutet tills det verkligen gäller. Och framför allt, undvika skador.
Min nya filosofi ser ut som följande:
- Mer mängd – ”von nichts, komst nichts” som våran gymalärarmentor lärt oss.
- Skidgång – Ingenting tränar syreupptaget så effektivt som skidgång. Samtidigts som det är skonsamt trots sin höga belastning.
- Tempo – Träna kroppen i att hålla högt tempo under lång tid. Mitt problem har ofta varit att mina ben tar slut i musklerna långt innan energidepåerna är tömda.
- Knä, vad och fot styrketräning – hur många är ni inte som fuskar med detta?
25km John Bauer-led med Husqvarna i söndags i hög fart. Chips o öl i solen vid IKHP. Löparlivet är hårt ibland!
2016-05-04 at 7:40 f m
Låter som ett bra koncept mot framgång. Massage, stretch också!
2016-05-04 at 9:44 f m
Jag tror på ditt koncept.
2016-05-04 at 9:50 f m
"Titta rakt fram, inte runt om. Du kan gå din egen väg"