Terrorhot, miljöpartikris, ortodoxa judar som vägrar sitta bredvid kvinnor, mord, spanskt nyval, en mytoman med främlingfientliga tankar i Habo, med mera, med mera. Det är inte svårt att bli helt häpen inför all dumhet just nu. Det är nyheterna. Det är världen.
Men jag reagerade främst på, återigen, ett inlägg i sockerdebatten. Sockret måste bort. Det är alla överens om. Sylt på pannkakorna är för jävligt. Ketchup på korven? Nej. Glass bör få samma varningtext som nikotinhaltiga berusningsmedel och det borde ju alla förstå.
Barn blir fetare. Det är ketchupens fel.
Hade det här stämt hade jag nog inte levt idag. Jag åt Kellogs frosties med vita rostebröd till med rikliga mängder marmelad. När mormor hade fyllt mig till bredden med husmanskost av den bäste sort var det alltid kräm och mjölk efteråt. Efter fotbollsträningen hände det inte sällan att pannkakor åkte fram. MED sylt. Vi cyklade ner till macken och köpte godis om vi hade råd. Glass gick också ner. Jag fick aldrig höra att det skulle vara farligt. Men det är det tydligen. Om man sitter still förstås.
Jag köper inte det här. Det är något större som ligger bakom. Det finns en bekvämlighet som givetvis inte är lätt att hantera. Det ligger i tiden. Vi köper automatiska gräsklippare istället för att klippa gräs för hand. Vi ska ha fjärrkontroller till allt istället för att resa oss upp och gå och släcka/tända lampan. Vi köper busskort istället för att köpa en cykel. Vi tar hissen istället för trappan. Vi tittar på mobilen för att ta reda på vilket väder det är istället för att köra ut huvudet och känna efter. Vi köper pulver för att bli smala istället för att gå ut och promenera. Allt det här har blivit självklarheter. Det bekväma valet. Klart att våra barn blir likadana. Men det är inte barnens fel. Och inte ketchupens heller.
Jag menar inte att alla ska tvingas till att köra tusenmetersintervaller med Arvid och Oskar på Vistakullevägen. Men bara genom att reflektera över de mest banala och numera enkla valen i vardagen så lovar jag att folk hade förstått hur oerhört utbredd latheten är.
Det är tur att Holavedens bloggportal finns så jag får klaga lite. Och jag vill bara poängtera att den romantiska bilden av min sockerberikade barndom inte ska påskina att allt var bättre förr. Bara att det är sämre nu. Ibland. Jag har också blivit ofantligt lat. Men det skyller jag på samtiden. Det kan inte mina föräldrar lastas för.
2016-04-27 at 6:16 f m
??
2016-04-27 at 8:28 f m
?? Tack – Behövde sägas!! ??
2016-04-27 at 9:10 f m
Skulle inte alla må bra av tusingar med Arvid och Oskar?
2016-04-27 at 12:09 e m
Det är tveksamt…
2016-04-27 at 5:14 e m
Alla dessa forskarråd, för inte så länge sen var det direkt farligt med chips tex. Men man kan också fundera på var all cancer beror på. Du blir vad du äter…
2016-04-28 at 6:18 f m
Riktigt bra!
2016-04-28 at 1:18 e m
Ja sannerligen bra skrivet! Håller helt med om allt.