Som ett brev på posten

Vårförkylningen har drabbat mig. När kroppen ställer om från vinterjacka till vårjacka rensas det gamla immunförsvaret ut och som följd får man en förkylning. Så förklarar Palle det åtminstone. I lördags sprang jag mitt livs bästa intervallpass. På cykelvägen mellan kaxholmen och skärstad sprang jag 4x2km + 2x1km. Höll stadigt 3:10min/km på alla intervaller. Totalt 10 kilometer på strax under 32 minuter, effektiv tid. Liggvila vid edvardssons annars joggade jag mellan varje intervall. Dagen efter sprang jag mitt 10e varv runt sjön. En tvåmilsrunda kunde protokollföras och det blev en runda där ingen kilometer gick långsammare än fyra minuter. När sambon senare på kvällen flaggade för halsont insåg jag att det var kört. Jag gjorde mitt yttersta för att undvika skiten men jag vaknade upp med en rosslig hals även jag.  Man måste dela på bördorna med den man lever med. Tvätten, disken, förkylningar. Synd bara att det kom när jag var i mitt livs hittills bästa form, men det kunde ju inte bacillerna veta. Om det blir start på Landsjön runt vet jag ej. Jag tar det som det kommer. Men som Oskar skrev i måndags; vad är det som räknas egentligen? Tider och resultat är inte det viktigaste när det kommer till kritan. För en sjuk finns det bara en önskan – att bli frisk.