Det sägs att det alltid finns tid att komma igen.
Att komma igen kräver sin tid och att det gäller att ta till vara på tiden.
Men tiden att komma igen är inget man vill ta tillvara utan helst få överstökat så fort som möjligt.
Därför hostar jag, därför är förvåren ett helvete.
 
Ska Johan Olsson lyckas komma tillbaka?
Tänk er den energin att eftersträva sådana fornstora dagar.
Oddsen för ytterliggare guld är höga men skam den som ger sig.
Elofssons backarna i Lahti är skoningslösa och kräver fullt tryck hela vägen.
 
Återigen packa in sig i en minibuss nere i Alperna för att hålla ungtupparna stången.
Minns 05/06 när en valpig Hellner så tätt följde i hassorna på myren att han trampade av Johan högerdojjan, vilkent liv!
Nu försöka hålla Jens Burman bakom sig, varje intervall, hela tiden.
 
Jon Kristian Dahl, vad säger man?
Eliassen har högsta kapaciteten men Dahl har spurten, så ofta den avgörande faktorn.
Hur länge håller dom stången mot Höst, Hoelgaard och Marcus Johansson?
 
Själv joggar ja en halvtimme och hoppas på en bättre morgondag.