Grönbete i helgen. Ja, det heter så också för oss fotbollsspelare. Skåne bjöd på fina gräsplaner och träningslägret blev lyckat. Fyra pass på tre dagar på ett sugande underlag satte sina spår. Igår var jag stel som efter en konungafärd men snart så är vi på g igen. Kroppen och jag. 

Känns väl ganska förmätet att skylla på en sargad kropp i och för sig när Wickström åkt skidor i ett dygn. Jag förstår inte. Hur ska det kännas efter något sånt? Men för livet? Imponerande är det i alla fall. Och svårt att ta in. 
Jag brukar hallucinera efter långlopp. Vara i ett stadie mellan vaket och sovande och bara känna gunget. Liksom efter att man åkt båt för länge. Brukar höra stavtag, cykeltramp, steg och andetag. Men hur ska det låta efter 24 timmars stakning?