All you need is glädje

Spring inte mot kroppen. Spring med.

 

Fjolåret var ett haveri. Nu ändring. 

 

I tankarna: Känn in. Och lita på känslan. 

 

Höredarundan var precis vad undertecknad behövde. En tävling med trevliga möten, lite snack på startlinjen och sedan allvar. Ingen klocka. Bara känslan. Hitta en lagom nivå och gå med kroppen. 

Hamnade med topp 300-vasalöparen Erik Nero efter nån kilometer sen slog vi följe. Vilken maskin. Efter halva loppet kom en av bygdens bästa löpare nånsin, Madeleine Larsson, ikapp och gick om. Men vi bet oss fast och vi blev en trio fram till kilometern kvar. I motvinden gjorde sedan Nero ett ryck som jag inte kunde följa men kunde i alla fall skaka av mig Larsson och landade till slut på en sjätteplats på 33.16. Otroligt tillfredsställd med tillvaron. 

 

Det här var verkligen glädje. Det var fulländad löparglädje. Mycket längesedan en liknande känsla infann sig under och efter ett lopp. Låt hända att det var en träningstävling. I år är det känslan som räknas. 

 

Efteråt blev det en mustig burgare hemma hos den blivande löparlegenden Arvid. En potential som kan räcka hur långt som helst. Jag tror på OS 2020. Inte ens SOK:s gränser kan stoppa det.