Igår var det fint väder. Eftersom jag fortfarande håller på med behandling med sprutorna så avvaktar jag med skidåkning med dubbla stavar några dagar till. Istället snörade jag på mig säsongens nya löpskor. Trumpojken var inte svårövertalad till en löprunda. Dagen till ära åkte vista-toppluvan på. Ni vet ”IK Vista ski team”-mössan som pryder Rogers gästinlägg. Det är konstigt detdär med varför tofsen ny är mer undantag än regel på moderna mössor. Varför har den försvunnit? Varför fanns den? Men på nåt sätt känns det lite mer äkta när man springer och känner tofsen livliga studsande.
Vi sprang runt sjön på härligt torr asfalt och blickade ut över en potentiell perfekt skridsko-is om kylan håller i sig nån vecka. När vi antog oss Lyckåsbacken visste vi inte vad som väntade. Vi sprang från härlig dagsmeja upp till en fullfjädrad vinter uppe på höjden. 15 cm snö och snötyngda granar. Det var som om vi inte ville sluta springa. Solen i ansiktet och kilometrarna rullade lätt in på klockan. Åter ner på Vistakullevägen värmde solen mot bergväggarna och benen började tröttna lite. Stretchade i uterummet där solen värmt upp luften till fikavänliga nivåer utmed husväggen. Det blev en bra dag även om jag inte kunde åka skidor!
Idag får jag sista sprutan, sen hoppas vi på Vasan!
2016-02-15 at 9:58 f m
Härligt!!!