Månad: december 2015 (sida 6 av 7)

Lucka 7: En solig dag i februari

Vi gör en återblick till förra säsongen. Solen sken, mildväder hade slagit hårt mot spåren veckan innan. Som om inte det vore nog brann skotern upp kvällen innan tävling och stod likt ett krigsminne vid sidan av spåret. Holavedsloppet! (Vi vägrar att använda loppets nuvarande namn). Vilket lopp det blev trots förutsättningarna! Vi kommer vara redo i vinter också!
 
Såhär summerade vi dagen förra året:
Palle summerar; 
”Det låg som en matta av trötthet över hela mig och jag kunde inte ta mig igenom den…”
 
Oskar summerar;
”Drickalangningen var av yttersta världsklass, nu vill jag ha en semla”
 
Återstår att se om det går bärga jätteuttern ännu en gång i vinter! Titta lite på filmen och tagga inför vinterns tävlingar.
 
 
 
 

Lucka 6 – En dag i december

Jag sitter i ett blåsigt Skåne. Gorm avlöstes av Helga. Jag åkte ner idag till mina älskade. Lyssnade på mycket gott på vägen. Började med att Lisa Syrén frågade om ett oturligt program med Ulf Elfving – som för övrigt är DIF – och jag fick rätt. Trots att jag aldrig upplevt detta på riktigt. Kände mig lillgammal. Har lyssnat för mycket genom min livstid tror jag. Men har lärt mig mycket också. 

Sen blev det Eldkvarn, Thåström och Springsteen. 
Kanske avtar vinden. Kanske avtar allt. Kanske kan vi finna oss själva nån gång. Men kanske inte idag. Men det är långlopp idag. Den riktiga formen av alla prövningar. Lev väl vänner.

Lucka fem – Decembers färg är rödvit.

 
Uttömd, urblåst energinivåerna blinkade rött.
Alla backar så långa alla klot som ska rullas över kanten så tunga.
Den fysiska rörelsen är inte enabrt jakten på tiderna utan kan vara andhämtning, ombesörjelse.
Fan låt oro, frustration bli till en blöt pöl på golvet.
Öma och stela muskler spänns, spänns ut och börjar ta form av sitt forna jag.
Det är aldrig försent att komma igen.
 
Jag körde en halvtimme i källarhålet, för framtiden, för den inre fridens skull.
En smörjelse av ljus genom andning i det råa kalla.
Allt kändes som en dödsdom men sakterliga började det krackelera och falla av mig.
Efter att kroppen fått sjuda ett tag så klarnade blicken, spänsten och leendet var tillbaka.
När allt kändes som lättast spände jag loss remarna gjorde min stretching duschade och slog mig ner med ett äpple och utbyte några fraser med konstnären.
Livet var en lek och jag höll i tärningen.
 
Helljuslycktorna fångade en räv den kvällen.
Precis intill diket mellan åkern och grusvägen.
Den sprang bort tog ett halvvarv sprang tillbaks för att sedan hoppa till i åsynen av min nu stillastående bil, den stannade up för att sedan springa bort en bit igen vände upp kvickt och tillslut sätta sig ner.
Den vita bringan lyste likt ett sken i mörkret.
Han, hon, hen var så vacker där ute på vallen.
Den stirrade rätt emot mig och jag rätt på honom.
Jag satt där mitt på vägen och tänkte att jag kommer inte ge mig.
En liten del av evigheten passerade sen vände han om och gav sig iväg.
Kanske var det en sork han hade haft ifrån första början.
Jag följde hans vita svans tipp som en ljuskäggla över åkern in i mörkret.
 
Det där ville inte riktigt släppa, det fastnade i mig.
Jag blev förförd av det där, som en smekning utmed sidan upp över revbenen tättintill på ett dansgolv till musik man aldrig erkänt.
En hand som vandrat över nackhåren, en viskning, en rytm för att sedan skingras.
Jag tänkte på räven när jag gick till sängs den kvällen.
Den fanns kvar när jag vaknade nästa morgon.
Jag tittar efter den när jag åker förbi på grusvägen.
 
Under lucka fem finns alla mötena, de stora de små.
En hälsning, några fraser, ett handslag kanske en framtid.
En dialog ett samtal.
 

Lucka 4 – Tillsammans

I Holavedens julkalender blickar vi både bakåt och framåt. Idag när vi öppnar lucka 4 vill jag passa på att blicka bakåt. Tillbaka till en av de första veckorna på året. Vill minnas att det var en onsdag. Jag stod vid spisen. Lagade lasagne som skulle med på träningslägret till Sälen. Telefonen ringde. Ett nummer jag inte hade. Det brukar vara ett lotteri då om jag svarar eller ej. Men nånting sa mig att det här var viktigt. 

– Kan inte du börja skriva hos oss? 
Rösten var bekant och tillhörde Holavedens livsbejakande poet. Det här var stort och jag gjorde allt för att inte darra för mycket på rösten. Att få bli en del av Holavedens bloggkollektiv slår det mesta och kommer tvåa på min lista över största händelser i livet. Etta kommer flickebarnets födelse. 
Den här lucköppningen tillägnar jag Arvid, Oskar och Palle. Tack för förtroendet. 
Vår novemberinsamling till förmån för Cancerfonden är öppen några dagar till för den som vill skänka. På söndag kommer den stora summeringen över novembers åtaganden i miljakten mot cancer. Tack för ert stöd!

Lucka 3; mannen, myten, mustaschen

Det har skrivits mången gång här på bloggen om vår vän Peter Nilsson. Denna mannen som alltid har ett leende på läpparna och en kvicktänkt kommentar redo i varje sammanhang. En glädjespridare, en förebild. Vem hade kunnat ana vilken hårväxt du kunde odla  på din överläpp? Jag är helt tagen. Grattis till utmärkelsens ”holavedens bästa mustasch” 


Bröderna örn tog hem 2a och 3e platsen. 
Nu är dock november över, dags att snygga till skäggväxten något så att den funkar till tomtekläder innan den 24e. 
Vi fortsätter vår nedräkning här på holaveden varje dag med en tillbakablick på året som gått – häng med!  
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑