När man trodde att de gröna jularna var här för att stanna och årstiderna blivit oskiljaktiga så kommer hoppet. De blå siffrorna. Väderapparna överbelastas och laggen plockas fram i takt med att de hoppfulla frågorna hopar sig. Är det slut på slitet på asfalten nu? Är det nu det vänder? 

Nästa år kommer börja bra i alla fall.

Det är en tid av bokslut och nystarter nu. Vissa förändringar blir långsiktiga. Andra inte. Min egen erfarenhet är att det kommer en dag när man bestämmer sig för nånting och då gör man det. Det är helt oberoende av nya år. Håller der inte så har man inte bestämt sig. Men för er som ändå bestämmer er för nåt. Lycka till! Må beslutsamheten bli er närmsta vän. 

Jag har inga nyårslöften inför kommande år i år heller. Jag önskar jag hade. Det är kul med målsättningar. 

En som annars kan det där med målsättningar är Springande Snickaren som han kallar sig. Klubbkamrat med Linderholm under hans Huddinge-år. Från att ha varit överviktig ”hetsätare” och gärna klippte några öl för mycket oavsett dag till att idag vara fullständigt slukad av träning och löpning. Hans historia är mer komplex än så och jag lovar (på tal om löften) att lyfta den mer än så. Men på ett par år har han gått från soffpotatis till att för två veckor sedan springa ett 24h lopp på en varvbana i Växjö. Alltid med glädje och entusiasm. Träffade honom under en inomhustävling i Huddinge för två år sedan och det var en trevlig prick dessutom. Poängen är att det går att förändra. Men lura inte er själva om ni inte har gått all-in på beslutet. Det är där skon klämmer.

 

Juldag, Amerikanskt firande och Svenskarnas stora promenad dag.

Ut och röra på sig med släkt och vänner.

Perfekt för att tänka en smula, vi vet ju att Goethe bara litade på tankar som kom till honom under promenader.

Här blir lätt vädret, det stora samtalsämnet, allas verklighet.

Vädret, samtalets halsberg, en knutpunkt.

Blir det snö överhuvudtaget?

 

Det stora mörka hotet är inte längre rockmusiken eller Elvis höftrullning utan de annalkande förändringarna i klimatet.

Vågor,vindar,virvlar.

 

Teorierna om att det kommer gå precis åt det nattsvarta är många.

Liknelsen med Påskön är min favorit.

Problemet människans fallenhet för kortsiktiga vinster kontra långsiktighet.

Ni har ju hört parabeln(nytt ord för mig,använder det varje dag) med herdarna som brukar ett gemensamt fält och omedelbart får en fördel av att skaffa ytterligare en ko då belastningen delas av alla, ni fattar.

 

Det praktiska problemet är CO2-utsläpp pga konsumtion.

Svensken vill lösa problemet genom att höja skatter vilket naturligtvis inte fungerar då all konsumtion leder till utsläpp någonstanns i kedjan.

Politiker som beslagtar mer pengar, använder pengarna till att bygga skolor,flyktingförläggningar eller asfalterar bonnarundan bidrar enbart till mer utsläpp ut i atmosfären.

Bränslesnåla miljöbilar bidrar bara till att vi åker mer bil, blir mer bilberoende.

Politiker kommer aldrig ta kontroversiella beslut som att chockhöja räntorna för att minska kredit konsumtionen och med det faktiskt minska utsläppen.

Det ligger helt enkelt inte i politikers natur, om den vill fortsätta vara avlönad.

 

Om vi lämnar politikerna och tittar på de kompetenta så sitter de och ritar på ett nytt ekonomiskt system som är cirkulärt med naturen som förebild, ett system som ska ersätta dagens tillväxtism, men system byter man inte hur som helst, människa är människa.

 

De intellektuella då? Filosoferna? 

Visst har teoretikerna löst problemet, eller tror sig, i vart fall kommit med en lösning.

Däribland en Svensk med ursprung ifrån Ungern.

En man som utbildade sig till trollkarl för att sedan fly till Sverige och utveckla en formel för aktier och tjäna en miljard, sälja alla aktier innan kraschen slutet åttiotal för att ägna sin tid åt att lösa mänsklighetens problem så som krig, miljöförstöring, klimatförändring, fattigdom.

Utvecklade en teoretisk lösning,publicerade.

Började med aktier igen, blev miljardär för andra gången. 

(Med hjälp av fastigheter i Jkpg bl.a)

Ville skänka sin förmögenhet till forskning i klimatfrågan, frugan vägrade, tyckte det var slöseri med pengar, han löste ut sin fru ifrån sin förmögenhet, startade sin stiftelse!

 

Hans lösning på klimatfrågan är samma som den Amerikanska filosofen Stephen Gardiner kom fram till tio år efteråt.

Ett överstatligt organ som ser till att nödvändiga åtgärder blir genomförda.

Inte vandrar ifrån Rio de Janeiro till Kyoto till Köpenhamn till Paris och sedan ut till intet.

Det är härifrån det hela blir Juldagspromenad intressant.

Varför vi är måna om framtida generationer.

Om moral bör ni fundera, diskutera denna dag.

Skriver ni, maila ett gästinlägg.

 

Om vi bestämmer oss för att lösa klimatproblemet radikalt kommer vi orsaka ekonomisk tillbakagång, förnödenhetsbrist och handelshinder med svällt,krig,frustration som resultat.

Är vi inte då tillbaks till Leninismen, Stalinismen med svält, förtryck, folkmord av samtida människor motiverat med omsorgen för ett fiktivt framtidssamhälle?

 

Oro för framtiden är djupt mänskligt.

Vad vi vet om framtiden när vi går Juldagspromenad utan handskar i sneakers är att framtiden sällan blir så som vi kan tänka den.

Jag tror det börjar snöa snart.

 

Ha en trevlig kärleksfull promenad.

/J