Dagen gryr på den fjärde dagen av träningslägret med base camp vid Högfjället. Fjällvärlden är vacker så det gör ont. Den hade dock varit ännu vackrare med lite vitt på backen. I vår jakt på snö har jag och Markus åkt mil på mil på mil. I bil. Trots att skidspåren egentligen börjar några hundra meter från stugan. Men det är svårt att åka skidor där just nu…
I torsdags begav vi oss uppåt i landet mot Sälen. Hann med stopp med lunch i Sixten Jernbergs museum. Fick lite perspektiv på dagens okonventionella träningsmetoder. I den här utstyrseln körde Sixten löpning på myrarna. Men sen blev han ganska bra också.
Kläppen fick bli skådeplatsen för snöpremiären. Konstsnö. Flackt, hårt och ovallat. Jag susade fram och surfade på ytan likt en svävare. Susade gjorde Markus skidor också – av pälsen han har under sina vallningsfria skidor. Jäkla bra grej ändå. De behöver bara lite inkörning. Men tänk att bara ta skidorna och sticka. Ställtider är till för att bantas och därmed är detta en ypperlig uppfinning. Vin och lasagne på kvällen. Nobelmiddagen på tv och anekdoter från Slovenien. Sen somnade man som en prins.
Sovmorgon på fredagen innan vi åkte vidare i vår jakt på snö. Trysil. Och så här såg det ut på vägen.
Inte jättemycket snö. Men vi gav inte upp. Istället landade vi i Trysil där det fanns snö och is. Det blev till att staka på skatebädden så gott det gick. Skönt ändå. Med snö under fötterna.
I ilfart styrde Markus mot stugan och det blev bastu och nya anekdoter. Tårta och Lill-Tårta nämndes. Lill-Tårta för övrigt gammal tränare i Vista. Tror vi. Bra ska han ha varit i alla fall enligt en annan legends utsagor. På På spåret åkte dom till Sälen. ”Malung!” ropade jag i högan sky när resan började och visst hade jag rätt. Blev lasagne igen. Jag är en jävel på det där.
Lördag. Tidigare uppstigning. Mot Idre. Enligt hemsidan var Fjället runt bara isigt och endast lämpat för skateåkare. Vi drog en chansning och hamnade rätt. Fina spår 8 km.
Passade på att skjuta lite när jag ändå var inne på vallen. Markus blev tillfrågad om han ville vara med på skidlektion 1 timme när vi hade kört 2,5 timme runt fjället. Han sa nej. Han åker fint så jag tyckte det var ett onödigt erbjudande. Istället åkte vi till en mack i Idre för att dämpa det enorma kaffesuget. Pizza i Högis på kvällen och några glas vin. Mat, vin och träning. Tänk om livet alltid var så enkelt.
Idag far vi hemåt. Har inte träffat varken dotter eller sambo på en vecka så det ska bli ett kärt återseende. Sen är det väl bara att damma av hjulen igen. Ut på vägarna mot nya dagar och möten. Alltid på väg. Må väl alla bloggläsare!
2015-12-13 at 9:10 f m
Måste iväg, snart..