Månad: november 2015 (sida 4 av 6)

Gisebrew!

Som Palle diktade igår är hösten mörker, längtan bort. Längtan tillbaka till sommaren, längtan till snöns förtrollande värld. När snötäcket ligger där och sprider ett lugn i naturen. Få känslor är så sköna som att känna pulsen slå kraftigt när man glider fram i perfekta skidspår under vinterns första intervallpass. Så långt från att hacka asfalt eller fläckta fulla spjäll i tegelnästet. Men medans hösten ändå är här får man göra det bästa av situationen. Det vill säga, Brygga öl! Jag har hållt på några år med detta intresse. Framgången har varierat mellan odrickbart till ganska bra faktiskt. I höst har två satser bryggts med gott resultat och idel lovord. Jag har börjat hitta ett embrio av riktigt bra grundrecept som jag försöker förädla. Men nu tänkte jag ge mig på att göra en kopia på min favoritöl från tiden jag bodde i Houghton, Michigan i USA. Där fanns ett mikrogryggeri vid namn Keweenaw Brewing Company. Många gånger satt vi i bryggeriets egna baroch diskuterade skidor, vallning och öl. Favoriten var Widow Maker Black. En mörk till utseendet men inte riktigt till smaken men fruktansvärt god öl. Namnet kommer från maskinen som användes av de gruvarbetaren i koppargruvorna och som gjorde många fruar till änkor. Många av gruvarbetarna i regionen var från skandinavien och speciellt Finland. Livet i Upper Peninsula i Michigan var hårt vid förra sekelskiftet när snöstormarna rullade in från Lake Superior. Lika hårt som en svensk höst. Det krävdes hembryggda drycker och varma kläder även där.
 
Milen rullar in som dom ska och vi ser fram emot att skänka en stor summa i slutet på månaden, iidag är vi halvvägs!

I drömmen fallande.

 
Känsligt, känsligt.
Flinka fingrar spelar piano.
Ackompanjemang.
Mörker, mörker.
Grådask & väta.
 
Jag måste också umgås med musiken såhär års.
Annars står jag inte ut.
Korta stunder kanske solen bryter molnen och vättern syns djupt mörkblå till en fuktigt vit kuliss men kvardröjande solnedgångarna förblir bortresta.
 
Alarmet väcker mitt i natten, man vet knappt ut eller in.
När man hem kommit och slagit sig till ro är det enda man ser genom fönstret elektricitet.
 
Vi är Novemberbarn allihopa.
De som inte stod ut vandrade ut.
Vi är rester ifrån de som kolonialiserade dessa obeboeliga trakter och dess mörker.
Det har krävts brännvin, tjocka kläder och det har skapat en storslagen sorgsenhet och en förtvivlad kärlek till snö.
Vi hoppas så innerligt att den kommer, som om den vore fallande lycka.
 
Jag vet att den kommer, tillslut.
Vad kul vi ska ha, dag för dag, mil för mil.
 
För att stilla begäret kan vi idag se den Norska längdpremiären på svensk tv.
Hur tror vi det går för Finn Hågen Krogh?
Herrarna startar 13.00, perfekt för lunch!
 
Ackompanjemang till denna dag blir Lundell, ifrån det storslagna Club Zebra albumet.
Brygg kaffe, se ut igenom ett fönster, lyssna och känn in.
 

Mitt musikliv och veckans

Under hundrundorna på kvällarna ackompanjeras Idas parks mystiska ljus av mina hörlurars skorr. Musik av kvalitet ska spelas högt. Jag älskar musik. Dock har jag aldrig sysslat med någon form av musikaliskt utryck. Förutom under den mörka tiden i mitt liv då vi tvingades öva på blockflöjt på Ölmstadskolan. Min inkännande far förstod att det behövdes uppmuntran och äntrade huset i skogshjälm med nerfällda hörselskydd så fort jag tog en ton. Något som kunnat knäcka vilken 10-åring som helst. Och blockflöjt blev det ju aldrig heller. Det var mitt musikliv. Nu lyssnar jag bara på musik. Det räcker gott.

Veckans pass är 4 x 4 min på rullskidor.
Veckans milskörd behöver bättras på med 4 mil på två dagar. 
Veckans insamling går riktigt bra, tack alla.
Och för er som inte vet. Under november samlar vi i Holaveden mil mot cancer. Samtidigt pågår en insamling till Cancerfonden som vem som helst får stödja. Vi vill uppmärksamma detta genom vårt initiativ och samtidigt känna att vi speciellt i denna annars så dystra månad kämpar för en god sak. En mil om dagen är det som gäller.
Och, fan. Nu ligger jag lite efter. 

”Slog en slö finne, i alla fall”

Att Oscar Claesson kan springa snabbt har väl de flesta av oss konstaterat. Grabben har tagit ett stort kliv i år och sänkt sina personbästan rejält. Lite oklart om han själv vet om det då han alltid springer utan klocka och på ”känslan”. Verkar funka kanon i vilket fall. Men exakt hur snabb är han kanske många undrar. Om vi utgår från att dom allra bästa löparna från varje nordiskt land var uttagna för att representera i terrängmästerskapet som gick av stapeln i helgen. Där mätte Claesson sina krafter med riktiga duktiga löpare, vissa till och med heltidsproffs, och slutar på en 20e plats.  Alltså den 20e bästa  terränglöparen i hela Norden. Är inte det värt en applåd? Vilken fantastisk prestation i mina ögon. Själv säger Oscar så här om loppet; 

 ”drömscenariot var att slå nån svensk men dom är helt enkelt för bra. Slog en trött finne i alla fall” 

Vi på holaveden tycker det är fantastiskt roligt att ens få stå på samma startlinje som Oscar då och då, och hoppas att han lyckas ta ett lika stort kliv under skidsäsongen som knackar på dörren.

Så till gårdagens pannlampsrejs i Lekeryd. Jag stod på huvudet 3 gånger och mosade stortån rejält 1 gång. Kanske inte är min grej att springa obanat när det är bäcksvart ute. Eller så hade jag en för dålig pannlampa. 10 kilometers uppvärmning och 6 kilometers rejs igår innebär att jag nu har skrapat ihop exakt 10 mil på 11 dagar. Med andra ord ligger jag ganska bra i fas för att klara av 30 mil under november, men det kommer bli tufft mot slutet. Det innebär också att ni som lovat att skänka pengar per mil är skyldiga holavedens insamling x * 10mil. 
Ha det gott

Köp soffa pengar till Cancerfonden.

 
Sju mil rätt in på kontot.
Förväntar mig bra ränta.
Undvek röda siffror genom att vila i Söndags.
Man får tolka tidens tecken,se höra och handla därefter.
När avbilden låter som Sven Wollter så bör man inte köra ner sig i källaren.
 
Låg som en fet katt på soffan, som ett avsked.
Den ska ut, nya tider ny soffa.
Om det var nödvändigt? det får du fråga henne om.
Här kan du iallafall köpa den.
http://www.blocket.se/jonkoping/Sofflage_63737007.htm?ca=17&w=1&last=1
Hänvisar du till Holaveden så skänker jag pengarna till insamlingen för Cancer.
 
Rullar det inte trögare så här års?
Eller är man bara känslig och klen?
Asfalten är kallare, vägen blötare, motivationen trögare.
 
Tb körde en tusing i källaren i Söndags.
Såg i den sökande kvicka blicken att det fanns en fördämd gnista därinne.
Och som det bar iväg, jag fick ta ett kliv tillbaka inte utav chock utan av vindmassan fläkten och Karelin armarna satte i rörelse.
Övermod naturligtvis.
Lätt hänt.
Efter tvåhundra väntade en skräckupplevelse, men som han tog sig an den.
Jag är imponerad.
TB´s kommentar till det hela var ”De bara nöp till, fruktansvärt”.
Det bör nämnas att han ledde över Oskar vid tvåhundra.
Skam den som ger sig.
 
Glöm inte bort insamlingen till Cancerfonden.
Bara niohundra kvar till målet nu.
https://www.cancerfonden.se/insamlingar/holaveden-samlar-mil-mot-cancer
 
Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑