Själaspjälkning

Energislöseri i dess ädlaste form. Det utspelar sig i Strutsabacken varje tisdag. På nåt sätt lockas folk till backen när hösten kommer. Folk går upp och ner. En oerhörd energiförbrukning utan anledningen egentligen. Om det inte vore för den vidunderliga utsikten över Vätterbygden när solens sista strålar sänker sig över Hallbys konstsnöspår och den fantasiska nöjdhetskänslan av att klarat backen gång efter gång. Alla har sitt mål, en eller tio gånger, alla får vara med. Skidgång är asketisk skidträning i dess ädlaste form men ytterst social träning.

 

I tisdags var det dags för dom fruktade, 6 korta. 6 korta är som namnet anger 6 stycken korta intervaller. Endast drygt 2 minuter vardera. 12 minuter totalt. Alltid löpande, aldrig gående. De första tre skapar ett härligt pirr i låren. De sista tre skapar darrande ben i timmar. Få gånger har 12 minuter varit så långa. Nöjdheten är påtaglig i gänget när vi samlas efter den sista intervallen. Tiden är underordnat under detta pass, målet är att genomföra det. Något som inte alltid är självklart. Men kvällen till ära klarade vi det. Höga på mjölksyra styrde vi kosan mot IKHP’s bastu innan vi återkommer nästa tisdag.