Årets sista lopp

Ja, jävlar. Då var vi där igen. ÖIS-Loppet. 

 

Det är så brutalt och vackert på samma gång. Bättre blir det inte. Värre? Ja, det kan det bli. Hur som helst så kommer man ju inte göra sista milen på en timme som jag brukar göra numera. Men man vet aldrig. 

 

Formen är nog inte god. Jag vet inte ärligt. Har tränat 3 pass på tre veckor nu. Ett SkiErg-pass under invigningen av Bergviks andra stakmaskin under Lidingöloppsveckan. Andra tänkte ni? Ja, det finns faktiskt en till. Johan Hultberg lät mig veta att hans garage i Leif i Bergviks gamla hus gömmer en riktig klenod. Ett hemmabygge där motståndet regleras med vatten. Kan det bli mer hardcore än så?

 

I alla fall. Mitt andra träningspass gjorde jag i söndags. Även det i Bergvik. 5 km löpning delvis på ÖIS-loppsbanan. Mötte kor i spåret. Tur att man inte har koskräck med tanke på lördagens lopp. Tur att man är uppväxt jämte betesvallens mamma om en säger. Efter detta blev det fem femhundringar på SkiErgen. Emellan dessa två träningpass skedde Lidingöloppet. Ett jävla haveri som ni redan läst och hört. 

 

Därmed har jag nu gjort en tvättäkta ”örnare”. Man snackar ner sig helt enkelt och chockar sedan på helgens tävling. Han verkar fokuserad gossebarnet. Har han ett ess att bjuda på under lördagen tro? Palle har ju tyvärr kastat in handduken men mirakel större än så har skett. Jag själv var ju skadad inför förra årets upplaga. Lovade Peter Nilsson att jag skulle vara funktionär, ångrade mig i sista stund och kom tvåa. Oskar är förkyld men jag tror på start. Och i så fall blir han farlig. Mycket farlig. Väderprognosen säger klart väder, eller ja, halvklart. 6-7 grader. Perfekt. Jag älskar hösten. 

 

Sen ska jag ta tag i mitt liv igen. Träna på riktigt. November är en mur av våt betong har Jocke Berg sagt. Och han har rätt. Det är där vi skiljer agnarna från vetet. In i skiten bara, med huvudet före. Bröta på, trotsa regn och kyla och slask och elände. Bygg ett pannben av stål och staka i alla backar. Spy om du behöver men gnäll inte.