Välkommen till Lidingöloppsveckan med Holaveden. Till helgen smäller det och för att komma i stämning kommer vi under veckan att beröra något av det som alla vi och ni som springer under helgen har att vänta. Detta i form av minnen. De som finns kvar. För visst finns det minnen? Både goda och onda…
 
2011 stod jag för första gången på Kolstorpsgärdet. Självförtroendet var gott efter seger i Salomon trail run i Huskvarna efter en hård avslutning som slutade med att ett par italienska journalistskor nästan fick min frukost second-hand så att säga. Sedan fick jag försöka förklara vad som driver mig till att springa mig till sådant tillstånd…men som Stenmark uttryckte det ”Det är inte så lätt att förklara för en som inte begrip”. Det jag inte tänkte på var att jag bara sprungit 10 km’s lopp… Åter på Kolstorp. Siktet var Sub2. Året innan hade jag sprungit mycket terränglopp i USA och löpformen hade fortsatt varit god. Startgruppen var 1C men när startskottet gick var jag snart ikapp 1A löparna. Det gick i ett hiskligt tempo och känslan var ”dethär-går-fort-men-idag-klarar-jag-det”. Efter 5-6 km tyckte inte baksida-lår samma sak. Det började göra jädrigt ont. Men fram till 15 km är det hyfsat platt och jag kunde hålla farten som fortfarande var sub2. Men som alla vet är det inte fram till 15kilometersmarkeringen som Lidingöloppet avgörs…hur mycket man än önskar. Här börjar det. Backe upp, backe ner. Baksida-lår strejkade mer och mer. Uppför var himmelriket, platten en prövning och nerför en skärseld. Sista 10 gick jag alla nerförsbackar, gladdes åt abborrabacken, blev omsprungen av många. Jag linkade i mål på 2.17 har jag för mig. Promenaden till duschen var ingen vacker syn men kändes ändå som någon slags renässans.
 
Det var min Lidingöloppshistoria.Så många återstår att berättas. Som när Palle blev tagen av narkotikapolisen eller när Arvid debutsprang på medaljtid som om det vore en söndagstur. Återstår bara att se vad lördagen har att erbjuda. Det kan bli hårt med en hälseneinflammation under hela uppladdningen inför årets Lidingölopp. Den som läser Holaveden får se!

Kanske blir det korv efter loppet på lördag??