När åskan slog ut Holaveden

Kommentarerna haglade över det uteblivna söndagsinlägget. Familjevänligt näthat nästan. Skämt o sidor….här kommer förklaringen.

 

Gossebarnet har varit borta på sin ”i Djingis Khans fotspår” turne av världens för tillfället skakigaste ekonomier. Tunga ok har vilat på övriga Holaveden och få inlägg har legat på lager. Lika så nu. Jag styrde i onsdags min näsa mot Trondheim för lite fiske och diverse roliga aktiviteter. I torsdagskväll innan vi skulle ut till fjordarna på fredag morgon tänkte jag lägga upp ett inlägg. Då blixtrar det till i köket hos mina vänner. Blixten kan inte slagit ner långt borta. Säkringarna gick, internet gick ut genom dörren och kom ej åter. Där rök det inlägget….

 

 

 

Men Norge är bra fint så länge man inte behöver köra bil. Vi åkte från Trondheim ner till Romsdalen och ut till ett litet samhälle som heter Innfjorden. Bergssidorna störtar ner i Nordsjöns fjordarna, fälten kring byn är lysande gröna och morgondisen letar sig ner längst bergsidor och dalgångar.

 

 

 

I fjorden fångade vi makrill, torsk och sej medans vikarvalarna visade sina ryggfenor en bit bort. Jag kunde bocka av tre nya fiskarter på min lista. Framåt kvällen börjde jag bli lite rastlös över att spenderat hela dagen i en båt så löpskorna åkte fram. Kartan inspekterades och en perfekt topp hittades. 4 km och 1100 höjdmeter senare stod jag på toppen och tittade ut över ett drömlandskap. Hav, fjordar, berg och himmel blir till ett och insikten hur liten man är slår en. Trots att jag varit på Norska västkusten många gånger slutar jag aldrig att beundra denna natur. En liten kvällstur slutade med nästan 2 timmars löpning, men vem kan sluta när ett sånt tillfälle ges.