Skärmen är helt vit, inte en bokstav letar sig fram.
Jag är trött.
Packar grus,sätter brunn och anlägger ledning på dagarna, byter skor och springer tusingar för att till kvällen stryka utmed vågorna för att samla in kräftdjur till årets heliga sammankomst, kräftskivan.
Man strävar, fattar tag i en uppgift, vill vara till för något annat, någon annan än en själv.
Skapa en fest till en helig allians.
Jag älskar ta ett glas,höra en sång,berätta muntra historier och idka samkväm.
 
Man vill mycket och visst blir det fel ibland och man står där i en råseglare, som ett fån efter att ha skrikit hissa focken, som inte finns och flickorna skrattar.
Ja ni som läst Strindberg fattar direkt, Carlsson, Hemsöborna, den stora svenska romanen.
Ni vet också att Strindbergs alter ego i En tjänstkvinnas son heter Johan, som i Johan, som kom som ett yrväder en afton i april och numer går runt med ett höganäskrus i näven. Kräftkalas!
 
Sprit är nyckfult.
Sprit är farligt rent av.
Alkohol är världens bästa drog för att den fokuserar människan till nuet.
Är man på drift, på jakt efter något man inte kan diffinera, kan den komma till att bli en svart älskarinna.
Och så svart det kan komma att bli.
Jag tänker på han som verkligen kunde skriva, beskriva och var en av de största.
Hur han dog där på britsen.
Något brast inombords och man pumpade in tjugoliter blod men kunde inte rädda han som betytt så mycket för så många men framförallt för konsten att skriva,beskriva.
Jag tänker på honom ibland, Jack Kerouac.
 
Och med sorg tänker jag på det öde som blev Mika Myllyläs.
Död där på golvet, så bedrucken att det inte gick att se om det verkligen var han som besegrade alla i en japansk snöstorm, tog några felsteg och slutade i en tragedi.
Allt har sina fram och baksidor.
Antar att det gäller att plocka lite av de diamanter som finns i magin omkring oss.
 
Förra helgen var vi ett gäng om fem som bar ner en ansenlig mängd ved ner till vätterns strand, fyllde en back med det klara kalla vattnet,la i fyra flaskor vit (Svenskt solaris, Nya Zeländskt Riesling) och en flaska snaps(Tack Oskar.),
dukade fram bröd,färska räkor, aioli och lät det bli stjärnklart.
Vi sveptes in i atmosfären som finns i skivomslaget till The bands Northern lights – Southern Cross.
Magiskt kväll.
En minne för ålderdomen att skulptera.
En diamant i tillvaron.
Snart kräftkalas,sedan vit månad,har jag lovat,mig själv.