Detta är femte och sista delen av Johans sommarserie om styrkesportslegenden Rune Andersson.
Jag slog mig ner i skinnsoffan i Runes Herrgård, en av sommarens hittils varmaste dagar hade blivit till en sval och gemytlig afton.
Inne i köket stod två nära på tvåmeters killar och plockar om pajer i ungnen.
Rune satt vid skrivbordet med den största tv till datorskärm jag sett.
Svitern efter att fyllt sjuttiofem antar ja.
Angelica Bengtsson har precis lämnat diamond league tävlingen i Paris på blygsamma 4,38 efter att för några helger sedan satt nytt svenska rekord på 4,60.
Jag frågar vad han tror om svensk friiidrotts sommar?
– Jag tror svensk idrott och framförallt friidrotten skulle må bra av nytt blod, bokstavligen.
Angelicas mamma är ju ifrån Brasilien och det är nog inte dumt att blanda in nytt blod.
Rätt avel kan ha sina fördelar säger han och småler.
Den tanken kan bli hur stor som helst tänker jag och frågar om han har studerat vid universitet eller om han enbart har livets hårda skola som utbildning.
-Jag studerade mycket via Hermods brevkurser, vilket är som en distans utbildning som då var via brev. Mycket matematik. Det var jättebra.
På skrivbordet framför honom står ett fotografi av en man med de största överarmarna jag någonsin sett. Han sitter i armbrytarställning och hans motståndare är en tioårig pojke. Jag frågar om fotografiet.
– Det är min son ihop med Torkel Ravndal. En norsk styrkelyftare som hade världsrekordet i marklyft i slutet av sextiotalet. Förutom armar med en omkrets på 61cm så var även käften och charmen i världklass. Han var helt överjävlig och hade showlifting uppvisningar till slutet av nittiotalet. Det första han gjorde när han kom till en småstad under sin showlifting turne var att bli tjenis med polisen sedan baren, lokaltidningen och tillsist checkade han in på hotellet och natten efter försvann han vidare med en kappsäck pengar utan att ha betald för varken lokal,reklam eller boende. Ett trick han hade var att gå ut på parkeringen öppna dörren till sin Opel Kadett, trycka upp bilen på två hjul med axlarna vända sig om och stå och snacka med ryggen mot bilen som stod på två hjul.
Alla i rummet skrattar åt bondfångeriet. Rune fortsätter.
– När jag arrangerade landskamper mellan Norge och Sverige så var jag ju både arrangör och ledare för båda lagen så jag fick ringa till hotellen att se till så dom tog betalt i förväg då risken alltid fanns att någon smet ifrån notan.
Sveriges kändaste styrkesportare och engång världens starkaste man Magnus Samuelsson. Vad är historien bakom honom.
– 1995 arrangerade jag för första gången Melleruds starkaste man och helgen efter arrangerade jag den första tävlingen i Sveriges starkaste man. Jag ringde Bert Karlsson och berättade om min idé att arrangera en tävlingen på Skara sommarland och han var på direkt. Jag samlade ihop de starkaste männen man kunde hitta i riket och en av dom vad Magnus. Han kom till mig innan tävlingen och sa att han inte skulle vara med, att han var för dålig. Jag övertalade honom och sa att jag bedömde att han skulle ha väldigt goda chanser till att räcka långt i tävlingen. På kvällen kom han fram och tackade mig för att jag övertalade honom, då var han den första segraren i Sveriges starkaste man. Jag kontaktade då arrangörerna bakom Världens starkaste man och jobbade hårt för att få med Magnus i tävlingen, fick till och med ljuga om både hans längd och vikt. Han kom med i tävlingen och blev tia första året. Sedan blev allt mycket större när tävlingen började sändas på tv3. Resten är historia och han är den ende tävlande i Strongman som har tjänat några pengar.
Strongman är en liten idrott och det verkar vara en skillnad mellan dina tävlingar och tävlingar som Sveriges starkaste som den ser ut idag?
– Det finns två klasser i Strongman, Folkklass och Elit. Mina tävlingar som den här i Mellerud är mer av folkklass typ där den yngsta deltagaren är 20år och den älsta är 51år. Det är stor skillnad på vikterna och betydligt fler aktiva har möjlighet att delta. Ifrån början hette klasserna Elit och bondklass men det blev betydligt fler deltagare när jag ändrade namnet ifrån Bondklass till Folkklass. Folk vill tydligen inte förknippas med att vara bonde. Problemet med Strongman är att det aldrig kan bli tillräckligt seriöst. Det finns inget förbund bakom och inga exakta regler. Alla tävlingar har sina grenar och sina regler. Jag gjorde ett försök och gick med i dragkampsförbundet men det tog sig aldrig riktigt. Utan ett förbund i ryggen är det omöjligt att komma med på Sm-veckan och att genomföra dopingtester. Ska man ha dopingtester idag så är det alldeles för dyrt.
Man tänker ofta på doping och sterioider när det kommer till gym och styrkesport.
– Jag har haft dopingtester på några av mina tävlingar och då har det alltid varit någon som fått känningar i ryggen och gett sig av hemåt istället.Nuförtiden brukar jag bjuda in dom tävlande till mina tävlingar och det händer att jag inte bjuder in folk som jag misstänker har dopat sig. Styrkesport i stort är nog ofta i gråzonen, nästan i nivå med t ex Längdskidor. Låter man sitt dåliga självförtroende spela in så starkt att man dopar sig för att få bekräftelse och kärlek så har man missat poängen.
Hur kan man se på någon och misstänka att dom dopat sig.
-Det första är om man gått upp väldigt i muskelmassa under en period än vad som brukligt är normalt. Ett annat tecken kan vara att man blir lila i ansikte och läppar under vissa tävlingsmoment. Man är starkare än sitt eget hjärta, en obalans. Sterioder medför så mycket misär och elände att det aldrig är värt det. Det får absolut inte förekomma att någon har brukat det för att vara med i mina tävlingar. Risken är så stor att man förstör hela livet. Jag har haft endel träningsläger på min gård med Svend Karlsen mannen som lyft en sten på 220kg och segrare i Värdens starkaste man 2001. Han gång i tiden gift med skandinaviens vackraste kvinna. Nuförtiden har Svend behövt byta båda njurarna och hans nya fru tog livet av sig. Inte för att något av det har behövt att ha att göra med doping men jag tror att allt kräver sin balans.
Pajerna är klara och vi dukar ut på verandan utanför huset. En stor klassisk herrgårdveranda, utanför håller Rune på att bygga en fontän och hål i gräsmattan vittnar om att grävmaskinen hittade vart kablarna till telefon och internet gick någonstanns. Rune visar det nya staketet och en stege vittnar om att han håller på att måla om delar av huset. En man i ständig rörelse och denna helgen är gästhuset fyllt av tävlande och stämningen blir riktigt god där ute medans det sista ljuset smeker över sädesfälten.
Rune berättar att han har en ny tävlingsform under konstruktion och att det kan bli bland det största han satt i verket. (Av respekt för skapandet väljer Holaveden att inte gå in mer i frågan utan hoppas återkomma i ärendet.)
– Det känns som vi har en bra bas av tävlande nu. Något att bygga på inför framtiden. En grej jag kommit fram till är att riktigt urstarka individer ofta är rätt otekniska och därför ska det tas i beaktning.
Väl inne i huset igen när folk börjar trappa av frågar jag Rune vilken av sina egenskaper han skulle säga har haft störst betydelse för sitt liv.
– Jag har haft en oerhörd hälsa. Jag har haft tur att jag haft en sådan hälsa. Jag tränar fortfarande en par gånger i veckan och jag har kunnat jobba egentligen hur mycket som helst. Som mest jobbade jag 18timmar om dygnet. Jag behöver väldigt lite sömn, det räcker med 4-5timmar per natt. Och jag klarar mig på få mål mat om dagen även om jag äter rejält, som en karl. Men den egenskapen som har störst betydelse för ett människoöde är koncentrationen. Den har störst betydelse ihop med generna. Att arbeta mycket har jag ärvt ifrån min farmor, hon kunde också jobba hur mycket som helst. Under de åren jag jobbade som värst bodde jag i lilla huset(ca 200 kvm) för att jag höll på att renovera det stora. Jag hade lamporna tända dygnet runt i fem år. Folk kunde komma fram och säga att dom sett att jag varit uppe tidigt. Jajjemen svarade jag. Jag var så koncentrerad på det jag höll på med affärerna och samlingarna och jag inte tänkte på att tända och släcka lampor. Jag gjorde helt enkelt inget onödigt.
Ett låter som det kräver ett enkelt ungkarls liv?
-Jag har haft familj med fru och barn. Jag har haft två fruar faktiskt och jag har tre barn. Men när jag jobbade som hårdast var jag femtio år, barnen stora och min fru hade gått bort i cancer. Jag jobbade så hårt med firman, tävlingarna och samlingarna för att jag hade möjlighet till det. Jag har inte försakat något för det utan det har varit ren livskvalitet ifrån min sida.
Och samlingarna, vad är det som driver en att skaffa sig sådana här oerhörda mängder av saker?
-Samlandet har jag ärvt efter min morfar som också samlade på uppstoppade djur. En samling som jag fortsatt med, idag är det 150 djur. Jag har fyra isbjörnar, en tiger, två vargar, en krokodil, alla ugglor som finns och mycket annat roligt men jag har en elefant på gång, där är bara problemet var jag ska kunna ha den någonstanns pga av storleken. Det lutar nog åt att jag får bygga ett nytt för att kunna förvara den. Man måste ändra och bygga om när man kommer över stora saker. Det var likadant när jag köpte min hjullastare (volvo L150) då var jag tvungen att såga av en trappa och göra hål i väggen då jag kunde sticka in gafflarna igenom väggen.
Jag har sett att du har ett väldigt stort bilintresse. Kan du berätta om det?
-Bilar har haft en väldigt stor betydelse inte bara för mig utan för min generation och hela samhället.
Jag är född 1940 och jag har levt i stort sett under hela bilens storhetsperiod. Och det har betydelse att jag har haft,har och åkt i de största bilarna som tillverkats under min livstid. Jag har en kombibil och en sportbil som jag åker i resten är en samling. Det är mycket jobb med att ha en samling även man inte åker med bilarna så kräver dom sitt underhåll. Sen om man tittar värdemässigt är det av vikt att bilarna är lågmilare.
Själva jakten på objekten måste vara en stor del i samladet?
-Det är största delen. Betydligt större del än att sen ha objekten. Jag har slängt mig i bilen när ett tillfälle har dykt upp och kört de 85milen fram och tillbaks till stockholm med bara en banan som födda. Helt uppslukad av jakten. Samma sak var det när jag köpte min Mercedes. Den stod på en bank i Stuttgart efter att ägaren inte kunnat betala för sig och den hade på vara tre år fallit i pris ifrån 1,2 miljoner till de fyrahundratusen jag betalade. Jag fick köpa bilen för att jag var först på bollen.
På tal om bananen du äter ju varje dag på samma resturang. Är den så bra?
-Den är inget vidare. Den har fått stänga ett par gånger för ohyra i köket. Säger Rune och ler medans slår fast.
– Man kan säga att jag gillar mina vardagsrutiner.
Finns det något du inte skulle samla på?
-Jag samlar bara på sådant jag varit intresserad av som böcker,musik,bilar och motocyklar. Jag har i stort sett en modell av varenda moped som fanns har i trakten under min uppväxt. Jag skulle aldrig samla på vapen eller krigsutrustning eller liknande du jag växte upp under andra världskriget. Vi bodde ju väldigt nära Norge och min pappa låg vid gränsen. Jag kommer än idag ihåg hur fasansfullt rädd min mamma var. Krig är ett sådant slöseri med tid, pengar och resurser. Att vi inte kan bättre är ju helt otroligt.
Vilken del av allt du upplevt skulle du säga varit roligast?
-Omöjligt att svara på men barnen såklart. Min son är väldigt likt mig, han är forskare på chalmers och driver in mångmiljon belopp till sina forskningsprojekt. Förhoppningsvis får det stor betydelse för folk i framtiden. Sedan var det roligt att vara med och sponsra utgrävningarna i poltava när Sverige och Ryssland gjorde en gemensam satsning. Jag har faktiskt Karl den tolftes fältbibel. Men roligare än saker är nog alla speciella människor. Alla är speciella på sitt sätt och det är många unika profiler man träffat på genom åren. Subkulturer är roliga, människor är roliga.
Det börjar bli sent och ute har mörkret fallit jag tackar för mig och ska bege mig mot sänghalmen men det är inte riktigt tid för Rune än.
-Det är så bra med de moderna åkgräsklipparna, att dom har så bra lyse, då kan jag klippa gräset efter att solen gått ner. Det tar ju sin lilla tid när gräsmattan är på 10 00kvm.
Nu är sommarserien slut för denna sommaren och det är dags att återgå till träningspass, livsfilosofier och hembygdskärlek.
Mvh
/Johan
2015-07-28 at 7:50 f m
Alltså Johan, finns denne mannen på riktigt?
2015-07-28 at 4:45 e m
Det är det som är mest imponerande. /Johan
2015-07-28 at 1:06 e m
Härlig serie med inlägg