Full fart mot evigheten. Två veckors förkylning måste vara rekord mitt i sommaren, men sen låg jag under bar himmel i Björkenäs tillsammans med min följeslagare Robin Johansson mellan fredag och lördag. Gjorde väl inte saken bättre. Men det är bara Robins svensexa en gång i livet också. Det har han lovat i alla fall.

Var så sliten efter dessa bravader att jag missade att skriva för andra gången på en vecka. Palle har satt ner foten och såvitt jag förstår det så hänger man löst nu. Bäst att börja träna riktigt sjuka pass så man har något att berätta. Är man sjuk kan man i te träna. Och håller man på med dubbla svensexor på helgerna så riskerar man att tappa begreppen helt. 
Därför tog jag tag i det igen igår. Igår var dag 1 på mitt nya liv. Jag satsade på lax och sallad till lunch och kyckling och avokado till kvällsmat. Bara en sån sak. Det blev 90 minuters löpande delvis med boll på kvällen. Och det blir det även imorgon och på onsdag innan jag har gjort mitt för den här våren på fotbollsplan. Hur det blir i höst återstår att se. Men först kommer trailsommaren. 
På lördag är det Grevskapsloppet. Mycket talar för Örnen. Själv hade jag gärna ställt upp om formen varit bättre. Men det är ju så. Jag är en produkt av resultatfixeringgenerationen och således ställer jag inte upp enkom för det roliga. Tragiskt nog. Önskar man kunde släppa lite på prestigen nån gång. Det händer men alltför sällan. 
Grevskapsloppet för övrigt. En trevlig tillställning. 2013 kom jag topp 10 precis vill jag minnas. Kanske plats 9 till och med. Bakom legenden precis. Minns att jag gick om Sernheim sista 2 km som nånstans där började uppleva baksidan med att försöka hänga på Anders Kleist. I mål nämnde Sernheim att han att kände igen min stil från Landsjön Runt. ”Sluggerstilen” och vips så var man vida känd för sin hållning. Känns lite förmätet att jag håller på att försöka räta upp min vinnande neandertalarstil för att springa snabbare, men jag är skeptisk. Det där hänger bara ihop ibland. Hellre snabb än snygg höll jag på att säga. Tyvärr kan jag dock inte stoltsera med något utav dessa epitet just nu. Jag får nöja mig med att vara snäll. Ibland.