Att springa fort i Eksjö var en fantasi ifrån min sida.
Har inte gjort det som krävs.
Hårda mördande formskapande intervaller.
Sanningen är oftast enkel.
För att underkasta sig intervaller till förändring krävs aptit.
En aptit som jag nu känner att jag är redo att behärska och bejaka.
 
Våren var en snuva.
Och ömmande knän.
Stressade inte utan levde mig igenom.
Nu är jag starkt på gång vart gäller inställning och lust.
Jag ligger bra i fas för att träna bra i sommar och springa snabbt under sensommares race.
Jag måste bli en sub fyrtio löpare igen.
 
Det jag söker nu är det Marit benämner som overskudd.
Energiöverskott,aptit,lust att vara tänd och känslan av att man kan göra vad man vill med sin kropp.
Som att springa hänsynslöst.
 
Sitter nu i bilen på väg emot Stockholm.
Ska se kaxholmshästen Royal Fighter i Elitloppet imorgon.
Idag ska jag bevittna Harper Hanovers i troligt ösregn.
Jag har sagt till alla i bilen att jag inte kommer köpa nåt att äta förens jag satt en vinnare.
Man överlever länge på vatten.
 
Linköping nästa helg ska bli kul.
Trotts formläget.
Det finns lite sparat att plocka fram.
När jag kände åt vart det lutade i fredags så plågade jag inte det sista ur kroppen.
Går bara framåt med det loppet i kroppen.
 
Fullt ös på intervallerna på tisdag.
Sedan ladda energiöverskott.