PB-rus idag! Eksjö bjöd som vanligt på fest sista fredagen i maj! The Gisebrews blandade och gav. Ett PB och ett icke-PB. Men stämningen var ändå på topp!
Jag vill inte vara självgod och skryta men visst har det varit bra kvalité på bloggen i dagarna tre? Jag ska erkänna att man lätt får lite prestationsångest när väl ett fredagsinlägg ska knåpas ihop. Inte så pass så att man för skrivkramp som tur är, men man vill ju ändå leverera när man har sin ”dag” på bloggen. Håll till godo, här kommer ett inlägg om allt och ingenting.
Ska man springa marathon krävs nog lite hjärndödhet a’la Johan Olsson. Bara mala på som mjölnaren säger. Långpass efter långpass efter långpass. Min idol Kjell-Erik, aka Ståhlmannen, gjorde sin debut på marathon vid 33 års ålder. Alltså kan jag vänta ytterligare 12 år innan det är dags. I sin debut gjorde han 2:16:49 och därefter har han sprungit 101st marathonlopp varav 70st har gått under 2:20. Han sprang sitt sista Stockholm marathon 1998 när han var 52 år gammal och lyckades knipa en 14e plats på 2:26. Marathon är inte för den veke och man säger så. Någon gång måste jag prova.
När jag värvades för dyra pengar i början av året var anledningarna många till att tacka ja. En av dem var att Holaveden inte bara berättar om det ena sidan av myntet. Inte bara om det rosaskimrande, det underbara och det vackra med konditionsidrott, utan också om det som gör ont. Om ångesten och om den fruktansvärda känslan av att inte vara i form, eller åtminstone där man vill vara.
© 2024 Holaveden
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer