Just hemkommen från några dagar i den jämtländska fjällvärlden. Reflekterandet är samma, efter varje resa, toppturer är nog så nära meningen med livet man kan komma. Sakta knallandes uppför ett berg. Ingen eldriven lift, inga liftvakter, inga köer, inga maskinella ljud. Bara du, dina vänner, fysisk aktivitet och på naturens villkor. Respekten för berget ökar når man får kämpa meter för meter till toppen. Men den milsvidda utsikten och väntan på att få kasta sig utför i orörd snö är värd varje pulsslag som investerats från bergets fot medans man drar av stighudarna. Friheten är total. Toppturer är nog meningen med livet. I varje fall väldigt nära.
Utsikten på väg upp mot Sönner-Tväråklumpens topp.
Nån gång ska jag åka till Lofoten. Kanske nästa vår?
Lofoten from Magnus Söderberg on Vimeo.
2015-04-17 at 10:51 f m
Precis just DETTA, är en av anledningarna till att jag inom kort tar mitt pick och pack och lämnar Småland efter 3 år! En gång norrlänning alltid norrlänning, så är det bara!