…ta i trä
Det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt. Precis som Povel Ramel hade uttryckt det. Undrar vad han har för pers på Lidingöloppet? Är man uppvuxen där är det väl mer regel än undantag att man någon gång måste springa?
Som sagt, formen känns god. 3 veckor med kontunitet i löpträningen har bidragit till att löpsteget känns fjäderlätt och lungorna lika starka som självaste Gunde Svans. Nu kryddar jag lite förstår ni väl, men ändå. På lördag ska jag springa träningstävling. Blir första riktiga testet på hur formen verkligen är, antingen kass eller vass.
Hur vet man då att man är i form? Ja, antingen gör man som Bjarne Andersson. Nyper sig i magen med vänsterhanden och i tinningen men högerhanden. Är det samma tjocklek på magen som tinningen är man i bra form. Eller så springer man i drättingebacken, och kan man föra en diskussion på väg upp är man också i form. Om man inte får något svar från den man tränar med får man hålla en monolog för att testa formen.
Annars då?
– Orimligt mycket TV-tid. Men det är väl okej med tanke på vad som visas. Hittills får svenska landslaget godkänt, men inte mer än så. Å andra sidan är det många godbitar kvar. Hoppas herrarna kan leverera under kommande tävlingar.
– Är skid VM i falun döden för SkiGo? Mycket strul med stavarna hittills, kämpa SkiGo!
– Northug är magiskt.
En skidbild som väger upp allt löparsnack. Att jag inte är anmäld till årets Vasalopp tar emot, mer än väntat. Börjar rycka rejält i stakmusklerna bara av tanken att ställa sig på startfållan i Berga By. Nästa år…….
måndagsmusik när den är som bäst..
2015-02-23 at 6:10 e m
Det kan ju oxå vara så att medlöparen är i superform men hade kanske inget vettigt att säga just för tillfället!?
Tala är guld, tiga är silver…