Kanske ser härligt ut, men ha i åtanke att vi spelade in hela natten i en svinkall lagerlokal mitt i Nässjö. Jag som inte ens kan vara vaken efter kl 22 hade en tuff natt minst sagt… 

Vill man få nåt gjort nuförtiden får man göra det i mörkret sa någon. Den tiden är nu. Jag är en flitig pannlampsanvändare och nu är det högsäsong. Träningspassen ska köras innan säsongen på riktigt tar fart och snön har uteblivit. Jag kör rullskidor i pannlampans sken, springer Huskvarnabergets stigar och cyklar till jobbet. Ständigt i pannlampans sken. Så ser du en ljuskägla röra sig i Gisebo är det troligtvis jag.

 

Så på med lampan och ut och njut av mörkret!

 

Att köra klassikern inomhus kan ses som ett överdåd.

Att köra Vasaloppet på en Skierg är en heldag.

I sju timmar stod han och halvböjde sig vid repen till allmän beskådning på Arenan i skövde. 

Roger Lindberg.

Jag känner en stor fäbless för fysiska extravaganser.

Folk tar sig för det mesta, den ena värre än den andre.

Med villkorslös glädje och en åtrå för kroppens värmesystem utsätter man sig för fysisk och psykisk misshandel.

Allt för narcissismen.

Det krävs lite självkänsla för att ställa sig vid stakmaskinen och veta att man ska stå framför den i sju timmar.

 

Det ska vara glamour över dessa fysiska genier.

Fysiska extravaganser är på inget sätt något nytt sätt att leva eller arbeta på.

Jag tänker på Lord Byron den engelska poeten som den 3maj 1810 simmade över Hellesponten.

Hellesponten i Turkiet är 4km bred och förbinder Egeiska havet med Marmarasjön.

Lord Byron var en av de största poeterna under den engelska romantiken.

Han utförde inte bara stordåd inom simning och lyrik utan även i sänghalmen.

När lampan släckts strök det mesta med så som arvtagerskor, yngre och äldre män, tjänstefolk, halvsystern, bekanta och obekanta. Lord Byron gick under en av de coolaste benämningar världen skådat.

 Mad bad and dangerous to know.

Mer om det en annan gång…