Den första snön är alltid vitast.

 

 

Det snöar just nu över Kaxholmen. Rena vita stora flingor kommer ifrån ovan, snett ifrån sidan härifrån sett. Hade jag inte högt föraktat alla fotografier som är överallt så skulle jag tagit en bild. Jag upplever just nu helt klart ett Instagram moment. Ett fastfruset ögonblick som säkert skulle gett flera hundra GILLA. Men just nu under julefriden så orkar jag inte riktigt bry mig. Man kan ju ändå aldrig få tillräckligt många gilla bara för få. Men snö på jul är just nu en sannsaga. Nästan så jag blir orolig att jag kommer bli tvungen att ställa in något stakmaskinspass i källarhålet för att halka omkring på skidor. 

 

Jag tänkte också ta en bild på mitt eget ansikte och skriva in en önskan om en riktigt god jul till er alla ifrån mig på bilden. Men jag hittade inte telefonen. Måste förlagt den. Jag är ju ändå inte säkert bra på det där med selfies. Konungen över selfies hette August Strindberg och han lät dom hänga framme på väggarna. Han lät också placera in olika kvinnor i bakgrunden. Mer eller mindre synliga. Men alltid bara i bakgrunden. Men jag heter ju inte August och jag får gå och ringa ifrån mobilhittaren och försöka lyssna mig till var telefonen har gömt sig. Jag är säkert redan sen till någon familjesammankomst.

 

Naturligtvis har inte Slade gjort den bästa julsången. Den har Mauro Scocco skrivit och den gästsjungs av Tomas Andersson Wij. Den första snön är alltid vitast kallar han den. Precis som snön ute just nu. 

Vit jul 2014 Check!