Det är den 13e november och det finns inte något som tyder på att kylan är på väg. Termometern visar fortfarande tvåsiffrigt. Rutorna är isfria. Affärerna kränger mer simglasögon och speedos än pjäxor och snöskyfflar. Folk har tomatplantor som fortfarande blommar och vill man så löptränar man i kortärmat utan problem.
#Kämpavintern.
Det enda jag begär är att få frysa lite om fingertopparna på morgonen. Känna hur isen sitter som berget på rutan. Det finns väl inget så härligt som att sätta sig i en svinkall bil på morgonen och försöka få igång värmen i sina lemmar.
Ett starkt minne jag har är när jag för första gången är i de svenska fjällen under vintertid och näsborrarna frös igen. Hur de små hårstråna blev till is och man kände wow, this is it. Detta är en riktig vinter. Inte en sån där småländsk vinter som jag upplevt tidigare.
Jag älskar vintern!
I väntan på vintern har en gammal debatt ännu en gång blossat upp på nätet. Det är den gällande Andreas lindens ”superklassiker” (alltså alla klassikermoment under en och samma dag) Andreas själv gjorde allt på 19h 46min INKLUSIVE TRANSPORT. Vilket är löjligt bra. Dock så påpekade Jonas Colting, som tidigare hade rekordet strax under 24h, att superklassikern inte borde godkännas av flera olika anledningar. Nu svarar Andreas linden och i samma text skriver han att han ska genomföra skiten igen, TVÅ timmar snabbare än sitt rekord.
Diskutera. Bör klassikern godkännas? Varför? Varför inte?
Det går ju tycka både det ena och det andra. Jag är dock sjukt imponerad över prestationen oavsett om det bör räknas som en superklassiker eller inte. Tänk att springa Lidingö direkt efter 30 mil på cykel, huva…
Senaste kommentarer