Nästa år är det 50 år sedan. Kanske kommer någon upprepa det motiverad av detta inlägg. Troligtvis är det omöjligt.
En familj, en Simca 1500 och ett långt avlångt land fyllt av skidhjältar. Året är 1965.
Familjen lastas in för att plöja kustvägen till Haparanda och sedan inåt landet till Kiruna och inlandsvägen hem. Asfalten tog slut i Haparanda…bilen var nog i bättre begagnat skick när den svängde in i Gisebo den sommaren.
Första ”riktiga” stoppet var Umeå, där bodde Assar. Ni vet, han bakom ladan. In i sportaffären där Assar jobbade klev Sven ”Sven-i-backen” Johansson med lille Sven-Olof i hasorna. Assar var tyvärr bortrest. Men några historier kunde nog kollegorna berätta.
Nästa stopp var hos 1928 års Vasaloppstvåa. Men hemma hos kiosk-direktör Sven Utterström fanns en delad guld och silvermedalj som var ihopsatt. Särna-Hedlund hade korats som vinnare trotts att de delade på segern. Men de två delade sina medaljer.

Sven och Sven

Senare på resan passerades naturligtvis även Särna och familjen Johansson fick fråga sig fram till Per-Erik Hedlund a.k.a. Särna-Hedlund’s hem. I trädgården stod han i egen hög person och pysslade med en stege. På de glada hälsningsfraserna för att skapa kontakt reagerade han som den man han var. Mannen som gav Sverige den vita skiddräkten genom att säga till internationella skidförbundets ordförande ”Ja, dög skiddräkten åt dig gubbjävel” efter 5-mils guldet på OS då han tyckte att Hedlund skulle använde den blåa svenska och inte sin hemmasydda vita. Han visade inget intresse för sina sörländska besökare föräns Sven-i-backen hälsade från hans vän Utterström. Då blev de genast välkomna in att se medaljerna och all torkad lutfisk som fanns i tamburen.
Kan detta vara resan som sådde fröet för att genomföraett 40-tal skidfärder mellan Sälen och Mora? Fråga Sven-Olof ”Tjippe” Johansson när du möter honom.

Särna-Hedlund och Sven