Efter att staten betygsatt min son men stort A på BVC var jag överväldigad till livet och dess ambitionsanspråk.
Arvid ville ha med mig på bantävling men bantningen har ju inte börjat än så jag ser inte ut som en riktig löpare ännu. Man vill ju inte stå där som ett V när dom andra ser ut som Sovjetiska arbetsfångar. 
Skämt och sidosatta saker så hade jag lite tid som jag ville lägga på långpass och det var enda chansen denna vecka. Planen var att gå ett backtest i Lyckåsbacken idag innan viktraset och köra ett igen precis innan Lidingö för att boosta på skallen lite. Du är small och springer som en fjäder i vinden. Nåt åt det hållet. Jag började att springa runt Landsjön i bra tempo 7k med snabbaste tjusningen på 3.54. 
 
Hatar verkligen backar och speciellt 2,5k långa.
Föra året var min snabbaste forcering av bygdens klevalid 11.59.
85kg gör ju sitt till upplevelsen helt klart. 
Men jag hittade lite fokus och korta trippande steg infann sig där i all misär och jag klockade av på 11.35.
PB vrål där mitt under eken och en bockjägare som flytt hem, måsten och familj ville inget annat än att skjuta mig och hänga upp mig i ett träd som ett varnande exempel.
När klockan gick igång igen efter det trevande mötet med jägaren visade klockan 10k och ja fortsatte med ambitionen på hyfsad fart. 
 
Gräddsås upp i halsen.
Jag åt lunch med blivande Lidingölöparen Johan Hultberg idag.
Han var tydlig med att ÖIS loppet är årets stora lopp.
Vid Trav henkes gamla stall i Gestra och min 16e kilometer stod Stadhotellets utsökta gräddsås mig upp i halsen.
Vid Botarp och min 18e var det påtagligt att det var 6timmar sen lunchen.
Drömde om gräddtårta och fick återuppleva samma känsla som den där dagen för kanske 19år sen när Johans mamma körde ifrån mig på 18kilometaren en kall vinterdag. Jag åkte långt bakom med Lasse Edgren som gav mig saft och försökte fösa mig runt och jag bestämde mig för att det här vill ja inte lägga någon tid på.
Nu passerade jag Seth vid Edet i god moral och knäppte av klockan på 20k på Vistakullevägen.
90minuter och en medelfart på 4.33 på den backiga rundan.

Gick hem och lovande mig själv dyrt o heligt att stretcha. Fast senare.
Spelade Peter Lemarc och styckade upp ett tinat rådjur och drabbades av trötthet.
Så stod man där med senor och blodfärgat vatten överallt och det blev jobbigt att vara människa såhär på slutet av dagen. Kändes lite lättare när jag mindes att jag sprang 1.28 på Löprallaren 20k förra året och dagens runda var betydligt tuffare.
 
Hasta luego narava.