Har ju dock en 29er också men den har inte fått smaka på spåren än. Än har jag hållt mig till mina två 26or på alla rundor kring IKHP, Gisebo och Hallby. Glädjen att få kasta sig utför Huskvarnaberget med fulldämpad hoj är svårslagen. 

Våren har visat sig från sin bästa sida och stigarna börjar bli snabba. MTB är en härlig blandning av teknik, uthållighet och att tänja på gränserna till vad man tror man klarar. Hur högt man vågar hoppa, hur fort man vågar köra. MTB har det som jag tycker längdskidor saknar, utmaningen. Man blir helt enkelt bara trött. Det kan vara härligt i sig. Men att klara ett nytt hopp eller ett stenparti är en annan känsla.

Idag har jag ägnat mig åt min största hatkärlek. Tubeless. När det funkar är det himmelriket! Inga punkor, härlig känsla och kanske något gram lättare. Men då gäller det att man får på däckaset. En inte alltid självklar sak. Idag skulle jag byta till ett nytt däck. Jag har ust-fälg, så det borde gå lätt. Men icke, i tre timmar kämpade jag innan jag med hjälp av grannens kompressor fick däcket på plats. Lika nöjd som jag är nu, lika förbannad var jag när det inte funkade. MTB skänker livet lite mer humörsvängningar!