Jag är den tredje medlemmen i vårt konditionsidrottande kompisgäng. Jag är den dom kallar för pojkspoling, eller junis eller musikpojken. Jag är den i gänget som inte har någon SM-medalj, men jag har i alla fall bästa Lidingöloppstid. Jag är 10 år yngre än de andra herrarna och jag gick estet-musik på gymnasiet, därav musikpojke och pojkspoling. Att gå musiklinje på gymnasiet och samtidigt försöka bedriva lite halvseriöst konditionsidrottande är väldigt konstigt. Medans många klasskompisar berusade sig genom att förtära alkoholhaltiga drycker fattade jag snabbt tycke för skidgångsfyllan. Man tar rygg på Oskar i ungefär 1h, och efter det är man både kräkfärdig och snurrig i skallen.
Jag har flera gånger fått förklara för mina klasskompisar vad Vasaloppet är för något, och när jag berättade att jag sprungit lidingöloppet på medaljtid utbrast de flesta ”Va!! Kom du tvåa??”
Jag har flera gånger fått förklara för mina klasskompisar vad Vasaloppet är för något, och när jag berättade att jag sprungit lidingöloppet på medaljtid utbrast de flesta ”Va!! Kom du tvåa??”
Det går int’ förklara för den som int’ begrip
, som den gamle gode Stenmark sade…Min vardag varierar relativt mycket. Ena dagen springer jag intervaller runt en fotbollsplan så många gånger att jag tappar räkningen och blir snurrig, andra dagen spelar jag konsert med mitt band på någon krog i Sverige. Jag har svårt att avgöra vilket jag tycker är roligast och vilket jag vill lägga ner mest tid på, därför försöker jag jag kombinera de båda så mycket det går. Men det medför att man måste kompensera lite för att kunna vara både och.
I fredags hade jag spelning på Sticky Fingers i Göteborg. Jag var stand in i ett band och var 100% musiker den kvällen. Under hela kvällen tänkte jag inte en enda gång på kilometersnitt, mjölksyra eller klistervalla. Jag kände mig så långt ifrån konditionsidrottandet jag bara kunde. Därför var det första jag gjorde när jag kom hem att kliva in i närmsta sportaffär för att klämma på lite löparskor och köpa med mig något som kompenserade upp konditionsidrottandet i alla fall lite grand.
/arvid
Spelning på Sticky Fingers med Her Bright Skies
Kompensationen för uteblivet konditionsidrottande under helgen blev ett par strumpor. Förmodligen det mest omanliga inköp jag någonsin gjort, men de ska tydligen vara bra för vaderna när man springer mastodontpass…
2014-01-15 at 11:21 f m
Den här bloggen lägger jag bokmärke på direkt! Men hur kommer Holaveden in i bilden?
2014-01-15 at 1:38 e m
Roligt! Holaveden är ju där mycket av våran träning och andra små äventyr utspelar sig!