Författare: Arvid (sida 1 av 22)

Granen

Vi tittade varandra djupt in i ögonen, la en spottloska i handflatan och slöt dom om varandra. Tar Jannes gäng en medalj denna sommaren tatuerar vi in en gran någonstans på kroppen. En sån sak är värd att förevigas sa vi till varandra. Det märktes att det var en seriös grej vi lovade. Nu drömmer jag om en semifinal. Men först ska vi ta oss an maskinerna från alplandet som Robban skrev igår. Vi är underdogs, men är det något som är unikt med detta mästerskapet så är det att favoriterna försvinner på löpande band. En efter en. Det började med Tyskarna, sedan Argentina, Portugal och Spanien. Igår var det på näppen att Belgarna fick boka biljetter hem, men de klarade sig. Stackars Japaner. Danskarna var värda ett bättre öde också, men så många straffar får man inte missa under ett världsmästerskap. Tur att vi har Granen!

Cyklisten och jag invigde sommarlovet med en tur ut till skärgården. Man får cykla med honom om man frågar snällt, tvättar kedjan ordentligt och inte gnäller när det går för fort. Det gjorde jag några gånger och det fick man höra efteråt ska ni veta. När jag drog honom en mil på kretsloppet i Borås förra året var gnäll det enda jag hörde, men i mål kom vi. King of the Mountain på fotö-bron, ville bara ha det sagt. 52km/h i snitt, åk dit och testa! Solnedgången är vacker men den blir ännu finare om man delar upplevelsen med sina vänner. Det är något visst med att bara sitta där och suga in det sista av dagen. Reflektera. Vi delade med oss av våra hemligheter och det känns som vi kom ett steg närmare varandra. Nästan lite sådär in på skinnet om ni förstår vad jag menar. Mitt långa hår gör sig bra i saltvatten. Jag gjorde ett par bakåtvolter från en klippa och spräckte handen mot en sten. När jag växte upp fanns det inga bokstavskombinationer, man kallades rätt & slätt för dampbarn. Blir bakåtvolten bättre kanske man kan imponera på någon i sommar, vi får se. Annars får man väl ljuga om att man surfar eller nåt annat coolt.

Snart börjar semestern. Kanske är det då man kan börja om på ny kula, få den här skutan att vända åt rätt håll. Arvid 2.0. Han som inte somnar på golvet 22.30 varje kväll. Tappa bort saker kommer jag alltid göra, ni känner mig vid det här laget.

Vad tror vi om matchen? 2-1 till Sverige, Granen på straff och äntligen släpper det för Forsberg som knorrar in en i bortre kryssen i 88e minuten? Snälla låt oss slippa förlängning bara, jag klarar inte av sånt där.

Forza Jannes gäng

Cykelkompis. Men också helt vanlig kompis.

Helg 2:0

Hur många gånger har man inte sett dagen bli till kväll och senare natt när man bilat på riksväg 40? En perfekt solnedgång tycktes aldrig vilja dö ut när jag åkte hem igår efter en nästintill perfekt helg. Hjärtat slog ett dubbelslag när jag såg Vättern reflektera de brandgula molnen med sitt spegelblanka vatten och tillsammans bildade de en tavla som ingen kan återskapa. Vackert. Längst där ute guppade en segelbåt som en siluett och jag tänkte att det här hade kunnat bli en bra låttext om man hade den talangen.

Midsommar. Det blev både dans, skjorta på, vinst i beachvolleyturneringen, sju blommor under kudden och allt sånt där som hör till. Borås är det nya Dalarna när det kommer till midsommarfirande, boka in mig nästa år igen! Senare vidare till Båstad där Herr cykelsson skulle göra sin debut som elitcyklist. Vi bodde i Halmstad och lyckades på något sätt hoppa över en natts sömn efter den tunga förlusten mot Tyskland. Vi mådde helt enkelt inte bra, och sova kan man väl göra en annan gång. Min plånbok försvann någonstans, men min erfarenhet säger att den kommer fram någongång. I 9 fall av 10 löser det sig alltid.  Det är fruktansvärt vad det går undan för cyklisterna och att langa vatten i det tempot var inte smidigt ska ni veta. Han tappade tyvärr klungan och fick senare kliva av loppet då han blev ikappåkt. Men nu är debuten avklarad och absolut med väl godkänt som betyg.

Vi får se vad den här veckan har att bjuda på. Kom igen och överraska mig. Ruska om mitt liv på ett positivt sätt. Det är dags.

En riktig kämpe ska ni veta. Lite mer tryck i pedalerna och lite mer erfarenhet så blir nästa SM roligare tror jag!

Tillsammans

Vad tomt det blev. Veckorna går extremt långsamt utan dig. Måndag fredag blev en kedja kring min fot, sen kommer helgen och man kan tänka på annat. Kvällarna är värst. Att somna ensam är ingen lätt match, men tillslut går det. Jag räknar ner till semester, då ska jag inte sova ensam en enda natt. Längtar efter en trång husvagn med partypatrullen eller en fjällstuga med holaveden. Att ha folk omkring sig är verkligen min melodi. Lyssna på sorlet. Berättelserna. Ljuget.

Landsjön runt har analyserats och utvärderats över en köttbit och två lagunitas. Den spontana känslan är att det var ett bra arrangemang, kanske det bästa någonsin sett till upplägget och genomförandet. Idéer inför nästa år finns det gott om, vad som går att genomföra är oklart. Vad som kommer att genomföras är ännu mer oklart, men en sak vet vi och det är att sista söndagen i april går starten för landsjön runt precis som vanligt. Välkomna!

Åker till huvudstaden i eftermiddag. Tanken var att springa SM-milen. Målsättningen var 31:30 och att förbättra min 13e från förra året. Min vad gick sönder någon gång förra veckan. Kanske var det efter den tredje timmen på dansgolvet under Robban och Camillas bröllop som den klappade ihop. Det konstiga är att jag inte ens är lite besviken, jag är bara helt neutral. Motivationen just nu är på botten, men nu låter jag det vara så ett tag tills det känns bättre. Försöka träna hårt när man inte har lust är lönlöst, jag tror väldigt mycket på att man måste hitta glädje och harmoni i träningen för att det verkligen ska ge resultat. Att bara tugga på helt planlöst funkar inte för mig. Snart är jag igång igen. Då blir det åka av!

Ytterligare en bild från i lördags. Tillsammans i en bil som så många gånger förr, och alltid är vi påväg någonstans.

Camilla hjärta Robert

Det kommer pratas i årtionden om festen på åsens by. Vilken otrolig kväll. Robert och Camilla delar redan på två barn, hus och framtidsdrömmar tillsammans. Så att de en dag skulle dela efternamn också var kanske ingen överraskning. Jag är otroligt tacksam att jag blev bjuden, det är ingen självklarhet. Jag tror jag skötte mig som gäst. Öppnade och stängde dansgolvet. Peternilsson var kung när dansen drog igång men hans fru var snäppet vassare. Bröderna Sjöberg hade hand om serveringen och baren. Vad hände med nattakorven? Palle snackade om Gud och skåningarna fick hybris för de visste var Vetlanda låg. En skierg kom in i festlokalen. Vasaloppsåkarna smög som katter runt den heta gröten till en början, men sen vågade någon ta tag i det och det slutade med att nästan alla körde 100m. Jag tog ledningen med 18,7, Oskar sänkte tiden till 18,6 men då såg man någonting i Palles blick och det slutade med att han var starkast för kvällen på 17,6. Ena remmen gick av. Sen dansade vi vidare tills solen gick upp. Palle låste dörren och holaveden kunde lämna logen rakryggade och med flaggan i topp.

Tack Robert. Tack Camilla. Vänner för livet.

En nygift.

Lost in Berlin

Fyra fina dagar i Berlin. Inte vilse på riktigt denna gången, jag har min klocka som visar vägen och hem kommer man alltid tillslut. Sist jag var här var det värre. Den natten försvann någonstans jag inte minns vart. Mer som en vilsen själ denna gången, på jakt efter frälsning. Fanns den i spriten? Dumt att chansa. Får plocka upp bibeln igen. Desperata tider kräver desperata lösningar, att separera är ingen smidig sak. Jag grät på planet ner, ville egentligen bara ropa åt alla att JAG ÄR INTE FLYGRÄDD OM NI TROR DET. Det är hjärtat som värker. Frankfurts flygplats är fin, satte en riktigt fin 500-metersintervall där på vägen hem när planet var försenat. Umgås man med Palle är man dock van vid förseningar så ingen idé att stressa upp sig. Hem kommer man alltid tillslut.

Jag semestrade med en bottenlös elitcyklist. Han går vanligtvis på havre och sportdryck, men denna helgen var det uppehåll från sadeln och han passade på att fylla på med döner. Och döner. Och åter döner. Det var ett skådespel, en man utan botten. Hade kunnat turnera på freakshow. Vi mådde gott. Sprang två morgonpass, såg allt man ska se och ibland såg vi såndant man inte borde se. Vissa fick se mig stå på scen och sjunga en låt jag inte kunde framför 1000 personer. Det är sånt som aldrig kommer hamna på bloggen.

Viljan att inte komma hem var så stark att jag löste en natt i Göteborg efter att vi landat. Upp tidigt och så ett långpass i Skatås. Jag börjar till och med hitta lite på stigarna där nu. Kärlek till det stället. 34 blankt på en mil i mitten tillsammans med en lidingöloppsvinnare. Man förstår varför hans steg gör sig så bra i terrängen där på ön. Som en fjäder, så tyst, så elegant. Ett skådespel av helt annan klass än när cyklisten åt döner nere i Tyskland dagen innan.

Bilder? Varsågoda, det är ändå måndag.

Örnen

Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑