Författare: Arvid (sida 1 av 38)

Ett nytt kapitel

Snart vänder vi inte bara blad, vi byter kapitel helt och hållet. Vi är inne i slutfasen av 2010-talet och det som väntar är alltså ett nytt decennium. Tiotalet är väl på nåt sätt Holavedens år. Det var då vi lärde känna varandra och startade detta bloggkollektiv som bara ångar på. Palle och Oskar kände självklart varandra sedan tidigare, men det krävdes tre för att dansa den tango som senare blev vi. Jag minns det som igår, Palle nyseparerad och återvände hem till sina rötter. Oskar var en sån man följde på Twitter och med sina framgångar i staterna. Tillslut dök det upp ett SMS att jag borde följa med till Eksjö, ¨eller starta förevigt i led 6 på Vasaloppet¨ som det ordagrant stod. Och visst hade han rätt, precis som så många gånger förr. Oskar den kloke. Det blev aldrig någon mer start i led 6 för min del. Resten är som man brukar säga historia.

Men tiotalet är inte bara Holavedens år, det är även Arvid Örns. Åren mellan 15-25 är man med om ganska mycket. Man växer, man formas, man funderar mycket och tillslut kanske man landar i något. Det har varit en otrolig resa, och det är svårt att komma ihåg exakt allting man varit med om. Men några höjdpunkter sticker självklart ut på ett eller annat sätt.

Jag tog studenten. Jag åkte på turné i 4 veckor runt om i Europa och spelade för tusentals fans. Jag åkte fem Vasalopp och ett Marcialonga. Cyklade halvvättern två gånger, bland annat med pappa som fått ett nytt hjärta. Flög för första gången när jag åkte till Taiwan och spelade. Gjorde mitt första Göteborgsvarv 2013 på 1:53 och har inte missat ett enda år sen dess, nu senast 2019 på 1:08:00. Jag köpte två lägenheter, inte samtidigt. Jag var i Kina med samma band under två veckor och turnerade. Jag åkte till USA och förlovade mig med en fantastisk tjej. Körde ut drygt en halv miljon fruktlådor under några år till olika företag. Var med när några fina vänner gifte sig. Blev senare lämnad av mig egna tjej. Flyttade till Göteborg och lärde känna säkert 50 nya vänner. Och sedan starten av detta decennium har jag sprungit 104 löptävlingar. Jag skulle ljuga om jag sa att jag minns dem alla, men många har jag faktiskt bra koll på.

Som sagt. Det är svårt att minnas allt, men vissa grejer sticker ut. Utöver samtliga grejer ovanför minns jag nästan alla stora konserter jag varit på, vilket jag tycker är värt att spendera pengar på då det faktiskt allt som oftast blir ett väldigt bra minne.

Vart ska man nu ta vägen, och vad kommer ske kommande tio åren? Har jag landat i något senaste åren?  Nej. Jag är förmodligen mer vilsen nu än när jag var femton, men det får man vara.
Jag har verkligen ingen aning om vad jag ska göra eller ta för mig. För tillfället är jag ett blankt blad redo att fyllas med nya minnesvärda dagar och händelser. Det må låta klyschigt men det är ju kul när det inte är slentrian, det är då man känner att man lever på nåt sätt.
Jag kommer förmodligen stanna kvar här i Göteborg i min lilla pärla till lägenhet ett tag till, det som verkligen börjar kännas som hemma just nu. Ibland känns det ensamt, ibland känns det väldigt skönt. Men det gäller att fylla dagarna med något som känns meningsfullt, och ofta funderar jag på vad det kan tänkas vara. Jag kanske borde utbilda mig till något? Jag ska i alla fall börja 2020 med en månad i Sydafrika, där kommer det finnas gott om tid mellan passet att fundera på framtiden.

Holaveden är alltid påväg, och den som läser bloggen får veta vart.  / örnen

Oskar den kloke, som fick mig att aldrig mer starta i led 6

All these things that I’ve done

Är det idag det sker?
Vår småländska stolthet har sett riktigt het ut senaste tävlingarna och allt pekar mot att han gör ett allvarligt försök mot OS-kval i Valencia idag. Kanske kan det rent av räcka till svenskt rekord. Det blir spännande att följa. Givetvis tillsammans med andra svenskar som är bland de bästa vi har i landet. Jag hoppas vi får flera tider under 2:20.
Svensk löpning har haft ett riktigt fint år, jag tror det skrivits många artiklar om detta redan men ändå värt att påpeka igen. Ett exempel är stockholmaren Archie Castel som nyligen gjorde 1:04:10 på halvmaran i San Sebastian. Senaste tio åren hade den tiden placerat honom som etta hela 6 gånger, som tvåa 3 gånger och som trea en gång på sverigestatistiken, i år 2019 räcker det bara till en sjunde plats. Min egna tid 1:08:00 räcker i dagsläget bara till 24e plats i Sverige. Jag håller ändå tummarna för att jag får vara kvar på topplistan som sträcker sig till de 25 bästa året ut, men det hänger mycket löst. Jag kommer i alla fall inte förbättra den innan årskiftet så jag får förlita mig på att det inte dyker upp nåt nytt namn på listan.

Valencia är som sagt platsen där det sker idag. Vi skickar alla lyckönskningar vi kan och kommer senare uppdatera er om hur det gick.

Denna bilden har nåt. Två stilmedvetna killar i Palles kök efter ett varv runt landsjön. Med den vill vi önska glad första advent!

 

hymn

Man måste våga ta långskotten, ibland går dom ju faktiskt ribba in. Lidingöloppet 2018 var ett långskott som gick kryssribba in. Efter en riktigt usel sommar hade jag sakta men säkert fått upp farten som sånär kunde liknas vid löpning. Jag hittade några backar i Göteborg och några vändor upp och ner visade sig göra susen. Hem till Jönköping och framförallt Ölmstad för att stämma av formen. Det kändes överraskande lätt ett varv runt ÖIS-banan. Robban blev imponerad vill jag minnas. Veckan efteråt sprang jag runt Lidingö på 1:48. Det var ett rejält långskott som fortfarande ger mersmak. Hade jag inte fått till det där loppet tror jag på riktigt jag hade lagt av, på den nivån var det. Elden hade falnat, men det var tur att det fortfarande glödde. Lidingöloppet 2018 kastades det på mer virke och nu brinner det för fullt igen.

Ett annat långskott var en efterfrågan på biljetter till Winnebäck i fredags. En go gubbe från Göteborg erbjöd en fattig kille från Jönköping strax innan löning en gratisbiljett till en favoritartist från Linköping. Det blev en gemytlig kväll i Scandinavium. Jag har varit på väldigt mycket konserter, men det var längesen jag kände att varenda textrad och ackord träffade rakt in i bröstkorgen. En otrolig kväll faktiskt. Ibland måste man bara ta långskotten..

Jag läste en blogg för många år sedan som hette löpelden. Det var en väldigt bra blogg, och hade ett väldigt slående bloggnamn. Löpelden. Går givetvis tolka på flera olika sätt, men att verkligen brinna för något är häftigt och det är så jag tolkar det.  Om det så är att bygga hus, bygga batterier, löpa eller dra i en skierg. Jag tror man behöver lite mål och mening med sitt liv. Lite eld helt enkelt. Vad tråkigt det vore annars. Tänk att aldrig vara på väg någonstans, holaveden hade inte funnits då. Vi är alltid på väg.

En hymn kan man också beskriva som tacksång, eller lovsång rent av. En sång eller en melodi man sjunger när man är tacksam. Och jag är väldigt tacksam. Jag skulle kunna skriva ett helt blogginlägg över allt jag är tacksam över, men jag tror det hade blivit för långt och tråkigt att läsa. Vi kan ta en sak i taget; Ikväll är jag mest tacksam för köttförsåsen mamma lämnade kvar i frysen sist hon var här.

/ örnen

Jag tror du litar på himlen men den tänker inte på dig
Jag tror du litar på ett annat liv än det här
Jag tror du litar på turen, lita inte på sånt
Står du still på en plats så blir du helt enkelt kvar där

 

var vis med din tid

¨Somliga dar
Tar jag in vad jag hör
Det går kvällar ibland när jag inte
Ens undrar vad du gör
Det är ibland som förut
Ibland har jag känt att jag duger
Jag har hämtat och samlat ihop
Nog med kraft att gå ut¨

Det är viktigt att tänka igenom vad man lägger tid på. Har man fokus på att bli en bättre löpare tror jag det är viktigt att optimera från sina egna förutsättningar. Det gäller inte bara att få till rätt mängd, rätt pass och rätt återhämtning. Jag tror även det är viktigt att lägga ner rätt mängd energi på varje pass. Vilka ska gå fort, vilka ska gå långsamt, när ska man vila. Det är skönt att ha någon som säger åt en vad man ska göra men samtidigt tror jag det viktigaste är att man bestämmer själv. Igår kväll stannade jag hemma efter jobbet och åt en påse Polly, det var gott. Jag har tro på att jag blev en bättre löpare av det beslutet på nåt sätt.

Min kropp har sagt ifrån i veckan. Jag blev lite för sugen, lite för het. Det var läge att vila, och det är läge med ett avbrott i form av ett träningsläger i Orsa. Det ska bli himla roligt att få dela säng med Hubbe igen. Senaste veckan har jag haft en liten tanke på att inget ska vara slentrian, utan varje träningspass ska fylla ett syfte. Jag har dessutom fokuserat lite på tekniska detaljer, varesig det gäller lätta distanspass, intervaller eller armhävning. När man ändå gör något, varför göra det halvdant. Det blev 40st armhävningar totalt, inte i närheten av vad sub 30:01-olle gör dagligen enligt hörsägen. Men i Orsa blir det bara fokus på avkoppling och fylla på med många träningstimmar. För varje timme man petar in blir man mer genomtränad och det långsiktiga målet med den resan är att jag ska tåla mer löpträning i januari.

¨Jag ser dig fortsätta nu
Med varsamma kliv
Jag ser dina drömmar sakta lossna
Från mitt liv
Jag har saknat en vän
Jag har varit på krogar och barer
Det har hänt att jag ljugit och sagt
Att jag måste gå hem¨

Flygresan är bokad. Jag firar min födelsedag på en annan kontinent för första gången i mitt liv om inget oväntat dyker upp. Det kommer bli väldigt roligt, hoppas jag. Men det gäller att vara förberedd, se till så att baksidorna håller och gör dom det tror jag det kan bli riktigt bra senare på vårkanten. Kanske en halvmara i Italien, vi får se vad vår reseledare lägger fram i förslagslådan. Om man blickar fram ännu mer ser jag fram emot att få se solen igen, springa i shorts, sommarregn och inte det genomdeprimerade göteborgsvädret som man fått uppleva senaste veckorna.

Alles gut

/ örnen

 

tidvis

¨tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått¨

Sjukt vad tiden går fort ibland. Denna veckan var nåt slags rekord tror jag. Det kanske blir så när man fyller ut dagarna med 40 timmar jobb, 130 kilometer löpning, en 26årsfest, lite fix och trix med mamma och pappa i lägenheten och två konserter. Plötsligt var det söndag igen och jag sitter bakom tangenterna. Tror Holaveden är viktigare än någonsin när dagarna går så fort, att få sätta sig ner ett par gånger i veckan och bara samla ihop sina tankar. Det blir som en dagbok, ett värv att läsa senare i livet när man vill blicka tillbaka. Vi går snart in i Holavedens sjätte år, det blir häftigt. Det vore jätteroligt om ni ville följa med oss även då.

¨jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går¨

David Nilsson springer bättre än någonsin, 43 minuter på 15 kilometer i holland igår. Tydligen en backig historia också vilket är ovanligt i ett så platt land. Om några veckor springer den småländska stoltheten Valencia maraton. Pers med 50 sekunder och han är klar för OS.. hoppas hoppas. Min klubbkompis och en annan småländsk stolthet springer också i Valencia nämligen Oscar Carlsson. Född och uppväxt i Värnamo. Vi har mötts flertalet gånger genom åren innan vi lärde känna varandra, bland annat Eksjö stadslopp. Jag har alltid fått stryk av Oscar på sträckor över 3 kilometer. Nu ska han gå in och bevisa att det är maraton som gäller för hans del. Senast vi tränade ihop körde vi 41 kilometer, han löpandes och jag på cykel. Utan att gå in för mycket på detaljer var det ett himla pass där nästan hälften gick väldigt fort. Kan Sverige få en ny 2:19 man kanske? Jag tror det.

Ta vara på tiden, gör något vettigt idag. Innan man hinner blinka är vi inne i december och då är det skönt att vara förberedd.

 ¨det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska
men jag har saknat din hand

har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst¨
/ Örnen
 Gammal bild på mig och Oscar, trea och tvåa på Eksjö stadslopp 2017. Det har hänt lite sedan dess. 
Äldre inlägg

© 2019 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑