Vet ni den där första textraden i Red hot chilipeppers låt Under the bridge?
Ibland händer det att dom där dagarna när man vill skjuta skallen av sig på en offentlig toalett känns så långt borta.
Om man tappar allt så är det en sådan här helg som får än att hitta hem igen.
När himlen aldrig tycks sluta brinna över Filipstad när man kommer ner från höjden till Winnerbäcks visslande tonläge.
Man kanske alltid skulle vara påväg, från ett evenemang till ett annat.
En jägare, en dåtidens samlare kanske var på väg hem efter att samlat blåbär intill skymningen när ett villebråd uppenbarar sig i skogsbrynet och jakten på nytt tar vid.
Det finns ingen rast för en jägare.
Ingen vila heller, så det är lika bra att sluta leta.
Kulinariskt tog sig verkligen den här resan tillslut.
Det började vid frukosten då en kvinna kom fram och hade kokat två vaktelägg, som jag fick.
En ljusare lenare gula i smörig konsistens fick nattens köldknäpp att glittra än mer.
Strand mat & bar vid kajen i Mora hade köttbullar i gräddsås och pannkakor med jordgubbssylt och grädde.
När vi vaknat spelade jag Uffe för ett packande gäng östgötar, förbundna för livet.
Väskorna bars under knarr till bilen.
I Eldris fick vi se de sjukaste skidspår jag någonsin sett.
Jag har ändå hållit på med det här i över tjugo år.
Vi såg damerna frenetiskt staka sig in mot kontrollen.
Grattis britta!
13 kilometer diagonal till Norra garberg, tillslut flöt vi fram i närmast perfekt höftrotation.
Hjärtat hamrade i bröstet till knarret från taktfasta pendeltag.
Ifk Mora bjöd även här på blåbärssoppa sedan körde vi Risåsrundan 9km på skrå runt berget.
Tillslut satt vi mot en timmervägg i solglaset och samtalade med en kvinna som jobbat två år med falu VM.
Hon hade en del att förtälja.
13km utför blev hissnande för själen och rejält för låren.
En dag vi verkligen levde.
Här kommer lite klipp och bilder.
Ha en trevlig söndag, missa inte när Arvid ska skejta hem km till våra jubelrop.
2016-02-29 at 12:39 e m
ett klipp har varit kul!
2016-03-01 at 5:04 e m
kommer