”Så länge jag hör ljudet av spetsar så gasar jag.”
/Rasmus Ax
Det går åter tåg på Vistakullevägen ut mot Drättinge och vidare bort mot Lyckås.
Precis som i fornstora dagar.
Smällarna ifrån tågrälsskarvarna är utbytta mot stavspetsars taktfasta smällar emot asfalten.
Tågen av rullskidåkare går titt som tätt under helgerna.
Ägaren till Vistakulle Vinodling sa att ljudet ifrån stavspetsar är just signifikativt för Vistakullevägen.
Han hör det dagligen när han påtar ibland vinrankorna av den vita druvan Solaris eller den röda som går under namnet Rondo.
I år har han skördat ca 200L(dryckesliter) nere vid backen till mitt föräldrahem.
Det mest förödande med Vistakullevägen är motlutet ifrån fruktpartiet till stoppljusen.
Det kan få den mest härdiga att börja sparka med benen efter en tvåtimmarstur.
Det var här tågen fick problem förr när buspojkarna hade varit i farten och skruvat åt bromsarna på vagnarna vid stoppet vid korset.
Det var här byggförsäljaren fick ta av sig rullskidorna för att kontrollera att det verkligen stod en 2a på hjulen.
I söndags hoppade jag på tåget för en åktur.
Boxholmsgrabben Rasmus Ax agerade lok och höll fart på tillställningen.
Tåget bestod av följande vagnar förutom undertecknad tågvärd.
David Jönsson.
Erik Svensson.
Björn Andersson.
Rasmus Ax började dagen med att köra 90 minuter själv innan vi andra kopplade på.
Björn Andersson tränar enbart två gånger i månaden men har fler VM-guld än vad vi andra har träningstimmar i veckan. Björn visade sig i backarna i början. Han har fortsatt en teknik som skulle göra Ola Rawald andfådd av upphetsning. Björn skrattade åt att sin målsättning i år är att vara under 10 min efter mig på Rallarloppet. Vem hade kunnat tro det för 10 år sedan.
Ett tekniktips till alla nybörjare som börjar sin rullskidskarriär på Vistakullevägen:
Håll ihop benen. Visa lite självrespekt och använd hjälm.
Senaste kommentarer