Månad: mars 2014 (sida 1 av 9)

Spännande löpsäsong

Första veckan med någon form av grundträning är avklarad. Benen vill springa snabbt, men jag tvingar mig själv att springa i tuff terräng för att på så sätt hålla km-tiderna höga. Jag hoppas att det ska hålla mig skadefri och bygga upp benmuskelaturen på ett skonsammare sätt. Det har blivit ett par besök på Vista Kulle, Kvigssåsen och Måla Kulle. (Det sista är med sina 330 m.ö.h en riktig höjdpunkt… I dubbel bemärkelse) Kaxholmen är verkligen ett träningsparadis i dessa vackra vårdagar. Sprang ihop 35,5km och det gick någonstans i 5-6 minuterstempo. En perfekt uppstartsvecka efter vinterdvalan med andra ord. 


Gestra.


Gestra. SER NI??


Kvigssåsen med utsikt över Kaxholmen. Namnet sägs komma från en händelse då bondens kviga gick över stupet och strök med. 


Vista Kulle. Årsbästa för att ta sig upp hit,start från min postlåda, ligger på ca 12 minuter.


För er som inte hängt med i löparscenen den senaste veckan har ni missat förmodligen årets lopp. Mikael Ekvall, känd som bajsmannen, sprang under VM i halvmaraton inte bara in på nytt personbästa utan även nytt svenskt rekord. Kul att Mustafa Mohammed äntligen fått lite konkurrens i den absoluta toppen. Konkurrens föder framgång. Ekvall som varit på träningsläger i Australien i 2 månader verkar vara i kanonform. Starten på 10000-meter 4e Maj blir minst sagt spännande. Ingenting är omöjligt verkar det som. Ryktet säger även att Ekvall gör en start på Marathon senare i år. Kan Kjell-Erik Ståhls gamla rekord från 1983 äntligen ryka? Jag hoppas verkligen det. 
Löpsäsongen för svensk sida är spännande. EM i Zürich går av stapeln och svenska landslaget har beslutat att skicka dit en marathontrupp. Därför jagar många topplöpare en plats laget och det innebär snabba marathonresultat. 
Andra spännande marathonstarter i år; 
– Mo Farah, London Marathon. [debut]
– Haile Gebrselassie, Berlin Marathon.
– Adam Sernheim, Växjö Marathon [debut] 
Må väl vänner. Snart ses vi på startlinjerna med nummerlappar fastspända på våra bröstkorgar. 

Mitt liv rullar 26 tum över marken och en hatkärlek

Har ju dock en 29er också men den har inte fått smaka på spåren än. Än har jag hållt mig till mina två 26or på alla rundor kring IKHP, Gisebo och Hallby. Glädjen att få kasta sig utför Huskvarnaberget med fulldämpad hoj är svårslagen. 

Våren har visat sig från sin bästa sida och stigarna börjar bli snabba. MTB är en härlig blandning av teknik, uthållighet och att tänja på gränserna till vad man tror man klarar. Hur högt man vågar hoppa, hur fort man vågar köra. MTB har det som jag tycker längdskidor saknar, utmaningen. Man blir helt enkelt bara trött. Det kan vara härligt i sig. Men att klara ett nytt hopp eller ett stenparti är en annan känsla.

Idag har jag ägnat mig åt min största hatkärlek. Tubeless. När det funkar är det himmelriket! Inga punkor, härlig känsla och kanske något gram lättare. Men då gäller det att man får på däckaset. En inte alltid självklar sak. Idag skulle jag byta till ett nytt däck. Jag har ust-fälg, så det borde gå lätt. Men icke, i tre timmar kämpade jag innan jag med hjälp av grannens kompressor fick däcket på plats. Lika nöjd som jag är nu, lika förbannad var jag när det inte funkade. MTB skänker livet lite mer humörsvängningar!

Att fånga flickan.

 
Furstinnan Wedel – grand old dame, djurvän, de ringas välgörarinna – historien om ett rikt hjärta.
 
Den fagra flickan Stephanie tillbringande sin barndoms skönaste och mest obundna dagar i Skärstadalen.
 
 
”Det var i denna fagra omgivning som Stephanie Hamilton lärde sig älska naturen och framför allt djuren och i synnerhet hästar. En stor del av dagen tillbringade hon i stallet hos sina fyrbenta vänner eller på hästryggen. Det var i Lyckås stall som den lilla söta, livliga flickan i mameluckerna framslungade framtidslöftet: Nej, aldrig ska jag gifta mig med någon, som inte har så många hästar som min pappa!”
 
 
Detta är ett av bevisen.
Att ska man fånga flickan så måste man ha fler hästar än vad flickans pappa har.

Vista Kulle 152m över Vättern.

 
Jag växte upp vid foten på Vista Kulle.
Där vinden sveper in ifrån Vättern och upp mellan bergen.
För 10år sedan sprang jag mycket på och runt Vista Kulle.
På toppen kan man se i stort sett allt det vackra.
Skärstakyrka, äppelodlingar och storgods.
Det är precis som Winnerbäck uttryckte det
 
”Att komma hem är som att resa i tiden du känner samma känslor igen.”*
 
Jag har åter börjat springa stigarna runt Vista Kulle.
Jag har skapat och håller på att skapa ”Madhouse”.
Jag lever mitt liv i Treenigheten.**
Jag städar mitt hus själv. Jag tvättar min tvätt, lagar min mat bäddar min säng.
Hugger ved och håller mig ren.
Det är helt enkelt en fråga om frihet.
Man måste leva med det förflutna men man behöver absolut inte leva i det.
Jag hoppas hon stannar.
Ensamlivet var så ljuvt och nödvändigt men blev allt kärvare med tiden.
Hon skiter i världsordning och ekonomi.
Det är en bra motpol till mig.
 
 
Hur är det med prestandan då?
Min kropp är som ett rostigt bilvrak som legat i skogen ett tag.
Nämligen sedan två veckor innan Vasaloppet.
Armen har jag med hjälp av Oskar fått bukt på.***
 
 
NU ÄR DET HÖG TID ATT BLI SNABB SOM EN HÖK OCH STARK SOM EN OXE!
 
 
Här kommer torsdagens pass.
 
Löpning ifrån Madhouse till Tegelnästet. Ca 10min.
Stakmaskin 5x500m a 1.50 med 1min vila.
Styrka tabata 5 övningar 2 varv.
Chins
Skivstångsrodd
Good Mornings
Djupa knäböj med axelpress
Sitt ups.
Avslutade med 1min planka.
Löpning åter till Madhouse.
 
Ikväll 22.00 Ska jag avslöja hur man fångar flickan.
 
* Lars Winnerbäck – För den som letar. 2001.
** Treenigheten är den triangel som bildas mellan Madhouse, Mattssons gym och Oskars takvåning.
*** Voltaren salva 2g dag och ge fan i att använda armen.
 
 
 
 
 
 
 
 

Hårda jävlar – Del 1

Att läsa om hårda jävlar är både inspirerande och fascinerande. I del 1 av min serie beger vi oss österut, grannlandet Finland har en hel del hårdingar att bjuda på. Vi börjar med Juha Väätäinen. 
 
Tränar du på något blir du oftast bättre. Tränar du jättemycket blir du med lite tur jättebra. Tränar du som Juha Väätäinen blir du troligtvis skadad. Juha var en hård jävel, därför fick han smeknamnet Juha The Cruel. 
 
Juha var inte bara sur och elak mot andra, han var även ond mot sin kropp. Under 70-talet tränade Juha tre pass om dagen tills han pissade blod. April 1970 tränade Juha 110 mil, och på träningsläger kunde trippmätaren komma upp i 35 mil/vecka. Denna brutala träning innebar att ischias och protesterande hälsenor tyvärr tog över OS-framgångarna, men under ett mästerskap var Juha kungen på 5 och 10000m. 

EM 1971 äger rum i Helsingfors. Väätäinen är laddad. Likaså 70000-tusen galna finnar på läktaren. Till mästerskapet kommer även världsrekordhållaren på 10000m Dave bredford som på presskonferansen innan loppet får frågan om han anser att Väätäinen är ett hot. 

 
– Who is väätäinen, svarar britten självsäkert. 
 
Juha blir förbannad. Han har ju sprungit 35 mil i veckan tills han pissat blod. Juhas finska sisu tar vid och med 400-meter kvar av loppet springer han upp axel mot axel med engelsmannen och säger;
 
– i am Väätäinen!
 
Kampen om guldet på 10000 blir istället mellan Juha och den regerande mästaren Jürgen Haase. hur tror ni det gick? Underbart klipp där hela Helsinfors står och skriker fram Väätäinen i en spurt utan dess like. 
 
Några dagar efter guldet på 10000-meter vinner även Väätäinen 5000-meter. Han börjar nu drömma om att ta en legendarisk trippel som bara en man lyckats med tidigare (Rätt namn och år på denna legendar och bragd jag pratar om och du har ett hemligt pris att hämta ut). Men väätäinen är okvalificerad och det finska förbundet kan inte ta ut honom. Guldet på marathon sprangs istället hem av en ungrare på 2:13. Ryktet säger att Väätäinen i ren ilska sprang  ett marathon på helsingfors gator dagen efter… på 2:11
 
Tänk på det vänner. Känner du dig lite trött någon dag är du förmodligen inte i närheten av vad Juha Väätäinen har varit. 
 
/aö
Äldre inlägg

© 2018 Holaveden

Tema av Anders NorenUpp ↑